Etikett: hampa sig

Ajtomatkontering

Av , , Bli först att kommentera 35

Jag och min syster S är ju borte den där sortn som säj ajtomat istället för automat. Så kan det hampa sig om man är från Vindelgransele.  Sitter här i det överjordiskt vackra smaragdgröna glittrande vykortet och autokonterar för brinnande livet. Ute ligger sjön som en spegel. rödingen vakar som galna och jag längtar ut så jag går i tusen bitar men inser de bistra fakta att fjällvärlden nästan alltid får beskådas genom fönstret för min del.

Just nu står Swedbank inte högt i kurs eftersom man blir utslängd från internetbanken så fort butiksklockan plingar och man tittar upp från datorn. Därmed blir den senaste kvartens jobb ödelagt – ständigt. Men det är bara att kämpa på och försöka hålla pappershögarna i schack mellan kunderna.

R och Lillvännen är ute i grannvädret och finplanerar tomten. Själv grovplanerar jag mat och logistik  för den kommande veckans jobb och besök. Ser fram emot bl a finbesök av Roberts son med familj. Hoppas att yr.no sköter sig då och att vi kan turas om och fara ut på en eller annan kortisutflykt.

Familjelycka i farozonen

Av , , 4 kommentarer 28

Hittade ett fjolårsinlägg som kanske är värt att ge en repris:) En sedelärande historia om hur det kan hampa sig om man serverar varma drycker i sänghalmen.

Idag var det äntligen dags för fika på säng. R hade mot sina principer till sist gett med sig i mina enträgna försök att motivera till morronfika på säng,  mina föräldrars fina gamla tradition som jag är uppväxt med. Jag dukade en fin  bricka med allt möjligt gott och levande ljus och serverade gubben där han satt uppallad med kuddar och annat fluff i sängen.  Han satt där lätt morgonrufsig och fin i stearinljusets sken med brickan i knät i vårt nyrenoverade fina sovrum. Jag gick för att hämta kameran för att föreviga detta ögonblick och hörde till min fasa  ett avgrundsvrål från övervåningen. Han hade lyckats välta såväl tekoppar som ljus i knäet och myspyset förvandlades till ren och skär smärta. Som tur var så släckte teet det levande ljuset. Jag rusade ut i bara morgonrocken och skyfflade snö i plastpåsar  för att bädda in katastrofområdet, familjelyckan och hela konkarongen och försöka lindra det värsta. Stackarn kved och det måste ha gjort hemskt ont, men turligt nog verkade det inte bli några blåsor, utan endast rodnande och ömt som ögat på båda innanlåren.

Olika klädscenarier passerade revy för min inre syn, där jag försökte komma på vilka klädesplagg som skulle vara möjliga för honom att ha på sig de närmaste dagarna. Min klockade svarta trikåkjol kanske?? De thailändska rosa fiskarbyxorna? Eller helt enkelt ett afrikanskt tygstycke virat om höfterna, men kniven på bältet förstås…och så rutigskjortan…Hmm. Helt klart stod det att gången skulle bli väldigt Zeb Macahan-lik de närmaste dagarna. Till sist kom jag på att de tunna täckbyxorna med glansigt foder kunde kännas minst obehagliga att bära.

Vad fika på sängen anbelangar för framtiden, så får jag nog be farbror jultomten att komma med en frukostbricka på ben och en stadig mugg som är bredast i botten.