Har vinkat av en busslast  fantastiska demensspecialister och unnar mig en stunds ledighet i solskenet. Sitter med kikaren och spanar ut över sjön där isen smälter med rekordfart. Ofattbart att  man för fyra dagar sedan körde skoter och promenerade på sjön. Fullt med bevingade gäster med simhud mellan tårna trafikerar de växande vakarna. Sedär – några nyanlända – Svärtan med fru, Skedandsparet, och minsann där bakom – är det inte ett ensamt exemplar av liggunderlagus pådriftius, och en bit därifrån frigolitus fyrkantius.

Glädjande nog har det bästa vårtecknet av dem alla kommit i dagen. Den röda bojen. Samlingsplats för otaliga rödingstim. Jag ser fram emot sommarsäsongen. Mot att få sjösätta båtarna och peptalka masken innan den sjunker i djupet i släptåg till långedraget. 

Intensivsemestrar i solstolen trots doxyfermkurens sista dag och trotsar biverkningslistan genom att blotta mina vita fötter. De ser välanvända men friska ut. Bestämt ska jag pigga upp dem och belöna dem för en väl genomförd vårsäsong genom att sätta på lite korallrött nagellack. Känner försmaken av sommar och smuttar på lite vattenmelon. Livet är gott.