Ny vecka – nya tankar. Kanske det blir lite annat tema denna vecka, men jag fick mersmak på minnen och kommer troligen att återkomma senare till den trenden.

Vid middagsbordet idag kom jag och R in på något i vår värld så inaktuellt som könsroller i föräldraskap. Inaktuellt – för att vi inte delar vare sig några sådana upplevelser föräldraskap eller barn.

R som är av den gamla stammen får emellanåt nåt John Wayne-aktigt över sej och känns då fullständigt mossig. Detta är inte helt hälsosamt för mitt blodtryck men jag är inte helt säker ifall detta är ett provocerande spel för gallerierna (han älskar nämligen att reta gallfeber på mej) eller om han faktiskt är så in i bomben inskränkt. I varje fall lyckas han få mina rödstrumpor att klia ordentligt.

Barnafödande var ämnet på tapeten. I hans mansdominerade och testosteronstinna bransch är det ständigt några bullar i ugnen, på jäsning eller hur man nu vill beskriva det. Det snackas i lunchrummet. Man är missnöjd med bemötandet av blivande fäder på förlossningen. Å ena sidan sägs pappans närvaro vara väldigt viktig – å andra sidan erbjuds ingen säng till pappan – och ingen mat!!! Här fnissar jag ystert och påpekar att ’han kan väl få en matbit och en säng när han sympatibajsat en honungsmelon’

R – som älskar att provocera mej berättar om en i hans ögon normgivande gammal indianfilm där kvinnan minsann bara ’gick åt sidan’ några minuter och födde i nysnön för att sedan strax sälla sej till sällskapet. Stammen drar vidare, hövdingen rider medans hon vandrar bredvid med sin nyfödde.

Här putar han med sin ’pondus’ och proklamerar att han minsann aldrig behövde gå nån föräldrautbildning eller missa en enda jobbtimme i samband med ende sonens födelse.
Som om han kunde slå sej för bröstet i sammanhanget!!

Jag tror att det skulle ha varit väldigt ’danande’ för R, att gå i en sån psykoprofylaxkurs som jag gick tillsammans med en mycket ung, långhårig, foglig och plyschklädd barnafader 1980 om våren. Man fick ligga bland kuddar, puffa pusta, andas och bekanta sej med sin bäckenbotten. Krysta och knipa om vartannat. Den situationen skulle nog ha försett R med en gnutta klädsam ödmjukhet.

Samtalsämnet går över till IQ kontra EQ. R ser frågande och en aning förorättad ut när jag morrar att det inte skulle skada med lite uppgraderad EQ för somligas räkning, och att ett rejält snedklipp i mellangården (och nu snackar vi INTE Bullerbyn) följt av lite korsstyngsbroderier i ’aftonsången’ skulle ha gett honom en lite mer klädsamt ödmjuk approach.

Visserligen blir han lite charmigt rödögd i slutet av Pretty Woman och understundom när avsignaturen till Rapport klingar ut, och faktiskt har vi unisont ulkat till eftertexten av Såsom i himlen, men än är han inte riktigt ’färdigformad’ systrar. Tur att han är ung.

Love him anyway…..