Etikett: Kronbygga

Lite fler gamla minnen

Av , , Bli först att kommentera 9

I morse vaknade jag till ett kraftigt åskväder och en ordentlig knall följt av ett strilande ösregn. Det är något visst med åskväder. Man känner sig ganska liten när naturkrafterna slår till.

Om det berodde på byns läge i dalgången intill Vindelälvens vatten eller andra orsaker vet jag inte, men åskvädren var både kraftfulla och frekvent förekommande i min barndoms minnesvärld. Ofta kom dessutom mullrer ifrån överljudsplanens lekstuga ovan trädtopparna. De lyfte från det nu nedläggningshotade flygfältet i Gunnarn och gjorde mig vettskrämd varje gång de drog in över grantopparna och sprängde ljudvallen.

 
I min fantasifulla  barnatillvaro tycktes var ljudet vara snarlikt det tordön som beskrevs i Uppenbarelseboken om den yttersta tiden, och jag gick som barn mestadels omkring och förberedde mig för den yttersta domen om dagarna och väntade på att få rätt. Nämligen att Jesus skulle hämta hem alla – utom min lilla förtappade existens förstås. Endast mörker och evig förtappelse återstod för min räkning.
 
Med tanke på att jag förmodligen var ett alldeles vanligt och ganska oskyldigt flickebarn, blir jag lite bedrövad idag när jag inser vad mycket av min barndoms tid som gick åt till att vara rädd och känna mig dålig och förtappad. Så onödigt! Kombinationen av den kristna förkunnelsen och min ovanligt livliga fantasi var alls ingen uppbygglig kombination.
 
När åskan gick fann vi på råd! In under köksbordet kröp vi barn iförda gummistövlar. I handen höll man företrädesvis något föremål av plast eller gummi. Ett durkslag eller mammas plasttillbringare Mia. Ett åskväder tillbringade jag i Sixten Erikssons Vauxhall i domängaraget uppe i Kronbygga. Vi kände oss säkra eftersom bilen stod på gummidärck.Ur telefonjacket hemma så flög eldklot och blixtar mellan varven. Där kan man snacka om spänning i ordets rätta bemärkelse.
 
Från Robbans hembygder berättas om en gubbe som i elektrifieringens linda gick ut till husknuten och reste en stege för att klättra upp och kontrollera ”tjukan” vid husknuten. Byborna samlades runt omkring i spänd förväntan. Gubben hade munderat sig i gummistövlar, regnrock, sydväst och gummihandskar. Innan han påbörjade klättringen upp – vände han sig till folket och sa allvarsamt: Om ji nu se i som ”schtiven å” då jär i dö!
 
Man ska inte leka med elen!!