Härom dagen blev det än en gång tydligt vad "skitsnack" är destruktivt. Det tynger ned, befläckar och stör själsfriden. Det hänger kvar som en smutsig och kletig känsla. Då menar jag  tvetydigheter och skvaller bakom ryggen på människor som inte har en chans att försvara sig. Kanske uttalade i bästa välmening men ofelbart infinner sig en kladdig och obehaglig känsla, en förväntan att behöva ta sida grundad på andras dåliga eller bra erfarenheter. Jag vill gärna få bilda mig en egen, så ogrumlad uppfattning som möjligt och önskar förstås att andra ska vilja göra likadant när det gäller mig. Helst av allt vill jag  bara verka här och nu och ta vardagens möten med medmänniskor och kommande situationer så positivt och öppet som jag bara kan.