För ungefär 10 år sedan, i en tuff period av otillräcklighetskänsla över livet så kom den här dikten av Tomas Tranströmer i min väg och drabbade mig med en otrolig kraft. Jag minns än hur tårarna bara kom när jag översköljdes av skönheten i hans språk. Varje gång jag läser den så blir jag berörd och påmind om vad livet egentligen handlar om. Utveckling. För mig är Tranströmer en värdig nobelpristagare..

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Tomas Tranströmer