Etikett: pepparkaksbak

Skit i jul-feng-shui

Av , , 5 kommentarer 41

Hade tänkt ha en ytterst sparsmakad jul med bara lite fräscha julsaker framme. Men när jag botaniserade i mina julkartonger och hittade den ena avskavda ängeln, tomten eller ljuslyktan efter den andra från det fornstora 80-90talet då barnen ännu var små, så slogs det an en nostalgisk sträng i mammahjärtat. Julkrubban och hela gänget änglar – fina och fula, svarta och vita, guld och röda – liksom viskade åt mig ur det gulnade silkespapperet: Låt oss få komma fram i år.

Sagt och gjort. Nu är köksbänken klassad som "förbudsområde" för skruvdragarladdare, pappershögar och skruvpaket.  Det är ett ord som R förstår innebörden i.  Här härskar nu änglaimperiet, de små nötta ljusstakarna och plötsligt översköljdes jag av julstämning, minnen och nostalgi. Jag drabbades av en akut längtan efter mina barn med familjer.  Jag minns de där hektiska och sanslöst fartfyllda småbarnsåren, med renoveringar livstävlingskrav och julhysteri. Fast såhär på lite avstånd ser jag mest en fin liten familj som gjorde vad den kunde av det som fanns. Jag minns först och främst  – glädje skratt och kärlek.

Nu är alla stora  och utflugna med  livsryggsäckarna fyllda med egna julminnen, bra och dåligt i en mix. Förhoppningsvis överväger ändå det fina varma och ljusa från barndomens jular.  Släktkalas och kusiner, gunghästar och  pepparkaksbak.  Det blir spännande att se vilka traditioner de tar med sig eller nyskapar i sina egna familjer. Till julklapp för oss alla önskar jag  hälsa och kärlek. Vad mer kan man önska.

Lucka 7. Pepparkaksbak och Tomteland

Av , , Bli först att kommentera 17

Mamma Marianne

Det gamla tomtelandet i lite nyare tappning

Äntligen var det så dags för det årliga pepparkaksbaket. Mammas gamla trotjänare hushållsassistenten gjorde sitt inträde i hushållet någon gång i slutet av 60-talet, och revolutionerade därmed både matlagning och bakning. Jag stod som vanligt nyfiket bredvid och såg när mamma vecklade upp det guldiga mildapaketet, öste upp det frasande strösockret, strök måttet med vetemjöl, och följde den gyllene sirapens ringlande väg ut ur flaskan, ned i den stora rostfria degbunken.

Sist men inte minst var det dags för de ljuvligt aromatiska pepparkakskryddorna. Jag hade omsorgsfullt stött kryddnejlikorna i mässingmorteln, till ett silkeslent brunt mjöl. Kanel, ingefära, och kryddnejlikor tillsattes i degbunken, och den härliga doften steg snart i det spisvarma köket.

Jag iakttog fascinerat degkrokarnas karusell, när ingredienserna blandades, och antog formen av pepparkaksdeg. När den blivit riktigt brun, blank och fin, och när mamma slutligen justerat mjölmängden med sin fingertoppskänsla, var det dags för degen att vila till efterföljande dag i vårt svala skafferi. Först då skulle det bli dags för själva pepparkaksbaket. Degen täcktes med en ren fin kökshandduk, men innan mamma stängde skafferidörren hann man knipa sig en liten smakbit.

När jag följande dag kom hem från skolan, var mamma redan i full färd med bakningen, och stora högar med färdiga pepparkakor täckte köksbänkarna. På det stora bakbordet av trä, låg kaveln och pepparkaksmåtten. Hennes stora kavel och min lilla låg intill varandra. Här fanns stora och små hjärtan, stjärnor, gubbar, gummor, hästar, grisar och bockar.

Mamma mjölade bakbordet och gav mig den degklump hon sparat undan för min bakning. Vi hade likadana förkläden hon och jag. De var rödvita med svarta ränder och en liten rundad volangkant längst ned, och jag skulle tro att vi var de sötaste små bagerskor som någonsin skådats i dessa trakter.

Aldrig har väl något fika smakat bättre än pepparkakor och iskall mjölk, efter väl förättat värv. Mamma tog sig en liten kaffetår i sin blommiga kaffekopp med rosenknoppar på, och vi sparade en liten klump pepparkaksdeg till pappa som snart skulle komma hem från skogen, blöt och trött, och som alltid sugen på något gott.

När bakningen var undanstökad, så var det dags för tomtelandet att plockas fram. Ännu en av  min barndoms traditioner. På den gulmarmorerade bänkskivan lades så vadden ut i breda remsor, och kuperades till ett fint snölandskap. På vadden ställde vi så ut de små husen, gjorda av pepparkakshjärtan – tre och tre – ihopsatta med krRistyr över en pappkonstruktion. Små hus, och lite större hus i en grupp flankerade av gröna pappersgranar i olika storlekar, som bestod av flera pappskikt, och som sytts ihop med en söm från topp till rot, för att sedan vikas ut till stående.

I vadden ligger små flugsvampar, lingon och kottar och lutade mot de små husen sitter Tomtelandets invånare – pyttesmå röda garntomtar med nötta ansikten av papier machie. De har alla ett lite förvånat ansiktsuttryck.

En av tomtegubbarna ligger inne i sitt pepparkakshus och sticker bara ut sitt lilla huvud genom öppningen. Han spanar ut över det pepparkaksdoftande köket, över mamman och den lilla flickan i sina likadana förkläden och insuper den fridsamma harmonin i att få bo här i det fina tomtelandskapet, granne med jesusbarn, pepparkaksbockar, änglar och flugsvampar – allt i en enda salig blandning.

 

 

OBS! Visst följer du min kalendertävling? Varje dag fram till jul ska du hålla utkik efter en extra versal (stor bokstav) Dessa 24 bokstäver bildar baklänges en strof ur en känd julsång. Läs mer i instruktionerna 30/11

Förjulsdrift…

Av , , Bli först att kommentera 18

Något som jag alltid sett fram emot  är julen, adventstiden och de gamla traditionerna. Julskivorna har det varit straffbart att tjyvlyssna på i förskott här i mitt hus men snart åker de fram och får ackompanjera julförberedelserna. Robban får i uppdrag att trassla fram belysningarna medans jag plockar fram övriga attiraljer

 Det känns visserligen inte fullt så viktigt med ett traditionellt julfirande nu när barnen är stora, men visst är det något speciellt med julen och om allt går enligt  planerna får jag full pott detta år vilket troligen kommer att bli sällsynt i framtiden när ungarna har egna familjer och börjar skapa egna traditioner.

Klapparna är det minst viktiga och gemenskapen det viktigaste. Jag ska njuta av familjens sällskap och inte minst av den lilla tomtenissen som har fått en alldeles egen tomtedräkt av mormor. Ett litet försiktigt ho ho såg jag bestämt att han försökte forma med sin lilla pussmun.

Denna 1:a adventshelg kanske det blir lite pepparkaksbak och julpyssel då vi får fint besök av farfars favorittjejer. Lite vitt från ovan skulle inte skada för att ge stämningen en extra skjuts! Let it snow!

Lucka 7. Pepparkaksbak och Tomteland

Av , , 1 kommentar 0

Mamma Marianne

Äntligen var det dags för det årliga pepparkaksbaket. Mammas gamla trotjänare hushållsassistenten gjorde sitt inträde i hushållet någon gång i slutet av 60-talet, och revolutionerade därmed både matlagning och bakning. Jag stod som vanligt nyfiket bredvid och såg när mamma vecklade upp det guldiga mildapaketet, öste upp det frasande strösockret, strök måttet med vetemjöl, och följde den gyllene sirapens ringlande väg ut ur flaskan, ned i den stora rostfria degbunken.

Sist men inte minst var det dags för de ljuvligt aromatiska pepparkakskryddorna. Jag hade omsorgsfullt stött kryddnejlikorna i mässingmorteln, till ett silkeslent brunt mjöl. Kanel, ingefära, och kryddnejlikor tillsattes så sist i degbunken, och den härliga doften steg snart i det spisvarma köket.

Jag iakttog fascinerat degkrokarnas karusell, när ingredienserna blandades, och antog formen av pepparkaksdeg. När den blivit riktigt brun, blank och fin, och när mamma slutligen justerat mjölmängden med sin fingertoppskänsla, var det dags för degen att vila till efterföljande dag i vårt svala skafferi. Först då skulle det bli dags för själva pepparkaksbaket. Degen täcktes med en ren fin kökshandduk, men innan mamma stängde skafferidörren hann man knipa sig en liten smakbit.

När jag följande dag kom hem från skolan, var mamma redan i full färd med bakningen, och stora högar med färdiga pepparkakor täckte köksbänkarna. På det stora bakbordet av trä, låg kaveln och pepparkaksmåtten. Hennes stora kavel och min lilla låg intill varandra. Här fanns stora och små hjärtan, stjärnor, gubbar, gummor, hästar, grisar och bockar.

Mamma mjölade bakbordet och gav mig den degklump hon sparat undan för min bakning. Vi hade likadana förkläden hon och jag. De var rödvita med svarta ränder och en liten rundad volangkant längst ned, och jag skulle tro att vi var de sötaste små bagerskor som någonsin skådats i dessa trakter.

Aldrig har väl något fika smakat bättre än då, med pepparkakor och iskall mjölk, efter väl förättat värv. Mamma tog sig en liten kaffetår i sin blommiga kaffekopp med rosenknoppar på, och vi sparade en liten klump pepparkaksdeg till pappa som snart skulle komma hem från skogen, blött och trött, och som alltid sugen på något gott.

När bakningen var undanstökad, så var det dags för tomtelandet att plockas fram. Ännu en av  min barndoms traditioner. På den gulmarmorerade bänkskivan lades så vadden ut i breda remsor, och kuperades till ett fint snölandskap. På vadden ställde vi så ut de små husen, gjorda av pepparkakshjärtan – tre och tre – ihopsatta med kristyr över en pappkonstruktion. Små hus, och lite större hus i en grupp flankerade av gröna pappersgranar i olika storlekar, som bestod av flera skikt, och som sytts ihop med en söm från topp till rot, för att sedan vikas ut till stående.

I vadden ligger små flugsvampar, lingon och kottar och lutade mot de små husen sitter Tomtelandets invånare – pyttesmå röda garntomtar med nötta ansikten av papier machie. De har ett lite förvånat ansiktsuttryck.

En av tomtegubbarna ligger inne i sitt pepparkakshus och sticker bara ut sitt lilla huvud genom öppningen. Han spanar ut över det pepparkaksdoftande köket, över mamman och den lilla flickan i sina likadana förkläden och insuper den fridsamma harmonin i att få bo här i det fina tomtelandskapet, granne med Jesusbarn, pepparkaksbockar, änglar och flugsvampar – allt i en enda salig blandning.

1 kommentar
Etiketter: , ,