Fredagkväll igen. Myskväll med lite gottis och välförtjänt lättja framför tvn. Belöning för en väl genomförd arbetsvecka.

På skärmen flimrar idolerna förbi – unga, begåvade och sockersöta. Just nu sjunger en norrbottning från Malta. Intressant…..men inte på långt när så intressant som om man skulle byta ut dessa snälla smågodisar mot en samling ärrade medelålders föräldrar med sälta, patina och årsringar som desperat försöker återupprätta krackelerade ungdomsdrömmar om glamour och framgång.

Jag kan omedelbart se potentialen i att kunna tillföra flera svårslagna publikfångaraspekter, nämligen humor, skam, och häpnad. Visserligen har man redan fått smaka lite på dessa känslor under uttagningsmomenten i nuvarande idolupplägg, och vi har vant oss en aning vid detta, men erkänn att det skulle kittla mer att se helt vanligt medelålders folk som Bengan 53, Sture 58 eller Birgitta 47 framföra och slakta stora hits, iförda suspekta kreationer?

Erkänn att vårt intresse skulle öka och att man engagerat skulle älska, hata och utse favoriter. Våra barn och unga tonåringar som fortfarande stannar hemmavid en fredagskväll skulle vrida sej i konvulsioner av skam och gömma sej bak närmsta soffkudde kvidande av pinsamhetsfeber. Garanterat hög ’skämsighetsfaktor’ och därmed också sevärt. Lite av Kurt Olssonkänslan från Lets dance …. Folk röstade ju där som tokiga. Ju sämre desto bättre. Samtalsämnet i lunchrummet på jobbet är givet!

Kanske man skulle anmäla sej?? En enkel Whitney Houstonlåt måhända? Ähum…Eller ledmotivet ut Titanic kanske? Förresten – vid närmare eftertanke tror jag att jag anmäler R… Han kan ju alltid damma av sina tigershorts! Grrrrrrrrrrrrrr