Igår kom en glädjestrålande man och rapporterade att de hade lyckats tillryggalägga 10!! mil på skoter under dagen. På frågan om de hade fiskat såg han bara frågande ut. Deras nöje var tydligen själva körningen. Idag har jag kört ett par mil med Robbans hårt mobbade Lynx på den tilltänkta färden till Hemligtjärn. På grund av hårt väder på fjället så blev det ändrade planer och vi höll oss efter den pistade leden mot norska gränsen och fiskade istället i Gouletis. Det gick bra, åtminstone för fisken. Marietta lyckades få en fin röding men för övrigt var det dött. Leden var jättefin. Skotern gick som en rem, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över det nöje som folk ser i själva skoterkörningen. Jag kan köra länge och stå ut med strapatser – om – men bara om resans mål är ett fiskevatten. Här kan Karin Boye slänga sig i sjön. Det är inte vägen som är mödan värd, det är fiskandet – med eller utan fångst.