Regnmolnen och dimslöjorna hänger i tunga sjok efter fjällsidorna, men här och där syns blå hoppfulla fönster i molntäcket.

Min vanliga morgonprocedur är att tidigt medans huset ännu sover, någorlunda tyst trassla mej ur täcket, över R och raka vägen fram till vårt panoramafönster för att lokalisera rödingstimmen, njuta av skönheten i denna älskade vy och hämta morgonens första snytpapper.

Min morgonrevelj är inte att leka med, och för er som följt mina skriverier vet ni ju redan att R skaffat sig en ”tät” kvinna. Åtminstone vad bihålor och näsa beträffar. R brukar förundrat tipsa mig om alternativa mer ljudlösa sätt att snyta sig.

Det är lätt för honom att säja som har en rejäl kran med ordentliga skorstenspipor. Mitt näpna lilla ”hedmanska ”utskott är mera piccolalikt och här tarvas både kraft och tålamod för att snyta upp farleden. Konserten bjuder jag på.

Nu har jag varit ute och eldat i den mysiga timrade bastun för att morgontoaletten ska bli lite skönare. Den vanliga morgonduschen på altanen känns kall och hurven en dag som denna. Dessutom har vi ju en gäst att tänka på.

Den årliga gamla fina traditionen att R får en svårflörtad vaxpropp precis till Gautosemestern har följts även detta år. Samma dag vi kom hit slog den till och har trots idogt revaxörande och spolning medelst samtliga tänkbara attiraljer (utom högtryckssprutan) lyckats hålla sig kvar i hörselgången.

Få se om de förbarmar sig över honom på vårdcentralen i Arjeplog idag. Hoppas hoppas. Mina röstresurser börjar svikta.