Etikett: ryska dockor

Bloggvänner

Av Gunnel Hedman, 5 juli 2012 kl 19:09, 2 kommentarer

Här går allt sin gilla gång och dagarna hastar snabbt förbi bräddfyllda med arbete och så en och annan micropaus i solskenet, båten eller med goda vänner kring en matbit eller en kaffetår. Humöret är finfint och vi känner oss ganska pigga och glada. Otaliga är de trevliga människor som vi servar i butiken eller campingen. Nu börjar vi känna igen återkommande sommargäster från alla möjliga länder. Det känns kul att man vill återvända till Sandvikens Fjällgård.

Nu och då tittar människor in som jag lärt känna litegrann via bloggen. Härom dagen kom t ex Nina in. Ni som följt min blogg ett tag minns norska Nina som svarade på mitt anrop när den minsta ryska dockan förkommit i samband med en föreläsning. Några dagar senare fick jag en liten rysk docka som innehöll flera pytte små. Så rart av henne. Härom dagen stod hon plötslig här och gav sig till känna. Så kul!!

Dessutom har jag fått många nya blogg FB och mailvänner som skriver några rader eller långa gripande brev och ibland skickar dikter eller fina bilder. Flera släktingar, gamla grannar och även klasskamrater från fornstora dar som jag inte haft kontakt med på länge hör av sig, tittar in eller skriver en hälsning ibland. Människor på andra sidan jordklotet, med eller utan anknytning i Sverige skriver och berättar egenupplevda berättelser om sorg och glädje. Jag har fåt blommor plantor, svamp och fina små minnessaker. Helt fantastiskt!

Jag är lika glad för alla som delar med sig av livet, små anekdoter eller bara vill lätta sitt hjärta eller uppmuntra. Ibland har jag svårt att hitta tiden att skriva så fina svar som jag önskar, men jag försöker besvara alla. TACK!

I morgon är det en alldeles speciell dag, då en fantastisk person kommer till Sandviken. Ove Di Peders från Kalvträsk. Jag fastnade först för hans fantastiska vk-blogg och sanslöst härliga och geniala humor där han beskrev Eberhart Hällgrens hisnande liv och leverne. Sedermera har Ove och hans fru Mia blivit mina FB-vänner och även lärt känna min syster S litegrann. I morgon kommer han till Sandviken. Jag hoppas att solen ska skina, att fisken ska nappa, att maten ska smaka och att här kanske rent av kan sås ett frö till ännu en berättelse om tusenkonstnären Eberhart Hällgren mannen som uppfann motluten. Kanske, kanske en skröna från E:H:s tid i dessa trakter får skådas som en gästblogg här i Gunnels Guldfyndigheter. Välkommen till Sandviken Ove!

Tankeväckaren

Av Gunnel Hedman, 24 november 2011 kl 17:22, 4 kommentarer

Beskrivning av min föreläsning Tankeväckaren.

Tankeväckaren är precis som namnet säjer, en föreläsning vars syfte är att väcka tankar – Tankar som i sin tur kan väcka insikt om hur viktig den personliga levnadshistorien är att känna till när vi ska vårda andra människor. Insikt om hur viktiga hänsyn till varje individs aspekt är för att kunna ge den som drabbats av t ex kognitiv svikt ett optimalt bemötande och en god personcentrerad omvårdnad.

Föreläsningen är uppbyggd som ett scenario utifrån ett demensperspektiv, där jag i min roll som demenssjuksköterska har försökt att sätta mig själv in i hur det skulle kunna vara att själv drabbas av Alzheimers sjukdom, successivt förlora många av de förmågor man tillägnat sig under ett helt liv, och samtidigt vara fullständigt utlämnad till mer eller mindre kompetenta och insiktsfulla vårdare med högst varierad grader av kunskap och empati. Utlämnad för resten av sitt återstående liv.

Min hypotes är att när tanke och känsla engageras samtidigt, och man berörs på ett eller annat sätt, så är man mer benägen att tänka till, tänka om och faktiskt även öppna upp för att utveckla eller förändra sitt eget sätt att tänka och arbeta.

Jag vill skapa aha-upplevelser och få lyssnaren att börja relatera till sig själv och sin egen familj, förmedla konkreta tips, ny evidens och nya sätt att tänka som man omedelbart kan omsätta och faktiskt ta med sig in redan i sitt nästa arbetspass. Tankeväckaren är ett nytänkande spännande och lite annorlunda pedagogiskt grepp, med syfte att förmedla kunskap och insikt och visa på möjligheter att göra skillnad i det dagliga arbetet.

Föreläsningen är uppbyggd kring en livsberättelse med bilder, minnen och personliga saker och utspelar sig i ett tidsflöde från barndom till nutid till framtid. Formen har inslag av dramapedagogik och speglar en blandning av fakta, humor och allvar. Detta förstärks med egna erfarenheter från många års arbete som sjuksköterska med demenssjuka personer och deras närstående. Den blir en resa genom den obotliga sjukdomens faser och förlopp, där lyssnaren får ta del av förhoppningar, rädslor och tankar om hur livets sista tid kan bli.

Tankeväckaren är lättillgänglig och riktar sig främst till omvårdnadspersonal av olika kategorier men har fått genomslag även i andra forum t ex för frivilligarbetare, anhöriggrupper, politiker, och även uppskattats av gemene man. Den handlar egentligen om livet.

Tanken med denna föreläsning är just att engagera känslor, väcka tankar och insikter hos lyssnaren kring hur olika vi kan vara även om vi har gemensamma grundläggande behov. Vad har varit viktigt i det förflutna? Kan kännedom om personliga vanor eller svåra upplevelser i barndomen underlätta för oss idag och ge vägledning i vårt val av förhållningssätt?

Jag vill hävda att även om en levnadsberättelse kan vara ofullständig eller rentav inaktuell, så har den ändå ett obetingat värde som företeelse och slår an tonen att vi är skyldiga att intressera oss för människan bakom sjukdomen. Jag vill påminna om att vi aldrig får glömma att var och en av oss har sin egen ryggsäck med minnen, sorger, glädjeämnen och att vi är skyldiga att handskas varsamt med varandra.

Från att ha levt ett autonomt liv med självständiga val, frihet och en privat sfär kommer hundratals främlingar passera in och ut genom dörren, genom det allra privataste och ha synpunkter på såväl personen själv och dennes närstående, samtidigt som förmågan att kunna göra sig förstådd börjar svikta. Dygnet runt, resten av livet. blir man beroende av andra människors hjälp.

Hur kan man rimligen utföra ett bra jobb utan närmare kännedom om personen det gäller, utan kunskap om de lagar och mål som styr verksamheten där man arbetar. Jag vill påminna om att vi som arbetare, får gå hem efter avslutat arbetspass i motsats till brukaren som bor här på livstid. Jag vill påminna om att vi är gäster i en annan människas tillvaro. Vi är tjänare vars enda uppgift är att tillgodose andra människors behov, dag som natt, till livets slut.

Med Tankeväckaren vill jag förmedla tanken att vi alla liknar ryska dockor. Inuti den stora som vi ser framför oss idag, finns det flera mindre som representerar tidsåldrar och faser i livet, och längst in finns en skyddslös liten människa som kanske en dag åter igen kommer att behöva samma hjälp och omsorger som ett mycket litet barn, men som skall bemötas med samma respekt och vördnad som en vuxen jämlike.

Jag vill förmedla hopp och påminna varje omvårdnadspersonal om den kraft och effekt man har redan när man stiger in i ett rum. Jag önskar att man ska lämna förläsningen med vetskapen att man kan göra skillnad genom sitt sätt att vara.

Välkommen att höra av dig och boka Tankeväckaren.

Små ryska dockor…

Av Gunnel Hedman, 24 juni 2009 kl 22:03, 4 kommentarer

Oj vad jag har fått många fina presenter. När mina kära arbetskamrater kom för att gratulera mig fick jag en fantastisk gåva som jag alltid kommer att förknippa med dem, med mitt jobb, min tid i teamet, och som påminnelse om den innersta människans sårbarhet.

Ni som följt mina öden och äventyr vet att jag använder mig av den ryska dockan vartän jag drar fram. Den är en så fin symbol för ”människan” och påminner om att inuti det stora skal vi ser hos varandra, så finns flera mindre inuti – alla de åldrar och stadier vi passerat genom livets gång.

Längst in finns en pytteliten, sårbar.

Har vi otur så hamnar vi en dag i den situation när vi förlorat allt vi lärt och tillägnat oss under livet och behöver åter igen samma omsorger som ett mycket litet barn igen. Men vi vill förstås bli bemötta med samma respekt som en vuxen jämlike.

Mina kära vänner hade hittat ett halsband från Pilgrim med tillhörande örhängen som just föreställer de ryska dockorna. Det var precis som en tanke att jag skulle ha dem. Tack till mina fina kamrater!

Etikett: ryska dockor

Bloggvänner

Tankeväckaren

Små ryska dockor…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se