Etikett: Sandvikens Fjällgård

De stora elefanternas dans

Av , , Bli först att kommentera 66

 

Nu börjar fiskarna komma. Med väskorna laddade med nya hemliga vapen, med maggot i alla tänkbara färger. En del kör sina gamla specialare oavsett nya trender. Alla har vi våra knep för att locka den stora fisken på kroken. Fjolårets stormästare Per Sandström har ännu inte kört igång på allvar med vinterfisket. Antagligen är det formtoppen han inväntar. Och vi tjejer är förstås taggade på att knäcka det rekordet.

Transparent gyllene

Av , , Bli först att kommentera 51

 Solskivan har vi inte sett på ett bra tag och det dröjer nog innan den visar sig ovanför fjällkanten. Likväl verkar den från sin position där bakom och färgar himlen i ett transparent gyllene ljus som ger silhuetten av berget en frostad kant av solskenskristyr. Trots -34 känns hoppet om det återvändande ljuset starkt och hoppfullt. 

Dagens planerade fisketur med Alexander har frusit inne och det blir ännu en mysdag i soffan med grabbarna tv och med det undre lagret från julens chokladask.

Vi hoppas på mildare utetemperatur så man vågar starta traktorn och börja det stora och tidsödande projektet att skotta anläggningen inför nyår då det kommer en hel del folk till sina vagnar och baracker.

Imorgon väntar vi den sedvanliga anstormningen av norskar som är spendersugna. Mellandagarna heter i Norge – romjula. Då tillbringar de med förkärlek sin tid i hytter  och campingvagnar i gränstrakter och närliggande byar. Provianteringen gör man  i Sandviken vilket vi är glada för. Ett gott slut på det gamla året önskar jag er.

Sötnosen och torrköttet

Av , , Bli först att kommentera 41

Sensommar i Sandviken. Ljuvliga ljumma brisar, blå himel och emellanåt alldeles tyst och fridfullt. Leo och jag sitter en stund nere vid sjön på bastubron och njuter av livet. Vid minsta prassel frå torrköttspåsen kommer den här sugna och kärleksfulla nosen fram. Torrkött och loka – Livet på en pinne.

Mustaschkampen

Av , , 2 kommentarer 43

Avslutar en mysig dag med lite tilltänkt skönhetsvård och tittar mig förfärat i den lilla förstoringsspegeln inköpt i Ullared. Den ger typ 67x förstoring. Tror att det handlar om ett stavfel…det måste helt enkelt menas förstöringsspegel!!  Man blir nämligen tämligen vettskrämd och backar undan med ett förskräckt flämtande. I värsta Lennart Nilssonstil blir man vid skärskådandet av nunan inviterad på en djupgående resa bland vindlande skrattrynkor, pormaskar från landet som icke är, och förrymda hårstån från snömannens navelludd. Är det inte minsann ett gammalt fiskfjäll som sitter där i näsborren?! Det är ingen vacker syn som möter mig.

Den påminner mig dock om att jag kanske en enda gång i mitt avlånga liv skulle ta och kosta på mig en ansiktsbehandling. Är dock skeptisk på om denna landsända tillhandahåller dylika  tjänster på fåfängans marknad, eller om kvinnfolk i lappmarken helt enkelt gör som jag – tar på sig den kamofluagefärgade mygghatten med sitt förlåtande sorgflor, alternativt  peelar sig i samma grovsalt som man lägger in fisken i. Jag får väl ta och bläddra igenom alla fyra sidorna i lokaldelen och kolla utbudet.

Vill man vara lite snäll mot sig själv – som man ju ska vara – så kan man ju antingen kalla det för "patina", spegla sig enbart i Tjaktjaure, eller göra som finfolket i Hollywood – vaselinsudda linsen.

På insidan däremot är man len som en barnrumpa, visserligen garvad men hel och ganska slät. Ärren från livets  taggtråd har bleknat och bara efterlämnat små vackra pärlemorskimrande strimmor. Dem vill jag inte vara förutan.

Avslutar skådandet, släcker kökslampan, tar min fyrfota vän och knatar upp till gubben. Han sover redan sin skönhetssömn.

Strömlöst i Sandviken

Av , , Bli först att kommentera 43

Ännu en gång strömlöst i Sandviken. Sist var vi utan ström i 5 timmar. Nu håller vi tummarna för snabb åtgärd. Tur att batterierna är laddade med glada skratt, varma tankar och härliga minnen. Vinkade idag adjö till Waldemar och Maria på sin fortsatta väg mot Norge och nya äventyr och vi önskar dem allt gott på sin färd. Syster yster Sonia och Becke åkte vidare mot Vindelgransele och lilla mor. Skickade en kasse med älgkött öring och murklor, och så kärlek försås. Massor av kärlek.

Lillebror orkar inte

Av , , 6 kommentarer 38

För er som följt våra öden och äventyr så vet ni ju att i familjen ingår både "Lillvännen L70:n och "Lillebror" den lilla blå televerksgrävaren. Både den gula och den blå tilldrar sig blickarna och får gubbar i alla åldrar att utstöta smäktande suckar. Jag har till och med fått mail från okända män i vårt avlånga land som sett den lilla blå och bett mig förmedla kontakt med R ifall den blir till salu. Otaliga är de timmar han tillbringat med att gräva vare sig det har behövts eller inte. Jag börjar förstå att det inte bara handlar om arbete utan kanske även det som motsvarar handarbete för oss kvinnor, emedan vi oftast nöjer oss med virknålar och mindre verktyg.

Nu får iallafall Lillebror semester för nu är R på väg för att hämta vårt "sommarbarn" en något större grävmaskin som ska underlätta den planering av gården som återstår. Lillebror har ju alltid varit lite klen av sig. Det räcker inte alltid med att vara söt som ni vet.

Själv går jag i rymningstankar idag. Längtar mig sjuk efter lite ledighet, fisketurer längre än 14 minuter och en riktig fiskarkompis som man kan vara alldeles tyst ihop med. Om detta skulle bli verklighet så har jag en stark känsla av att jag kommer att "råka" glömma inte bara tid och rum, utan även mobilen hemma.

Vilken kväll!!

Av , , Bli först att kommentera 31

Vi jobbar inomhus idag med de där eviga högarna efter att ha vinkat av våra gäster. I maggropen ligger minnet av gårdagen som en god silkeslen känsla och ger ifrån sig värme vid blotta tanken. Den Musik och Poesiafton som Maria Söderberg ABF och vi ordnat här i Sandviken överträffade alla våra förväntningar. Vädret blev fint – soligt och myggfritt. Björntoppen tittade fram mellan molnslöjorna och visade fjällvärldens storslagenhet här uppe ovan polcirkeln.

Vi har haft nöjet att ha Daniel Wikslund – Sveriges nordligaste Riksspelman, Dmitri Plax – författare, regissör, producent och dramaturg på Radioteatern, och hans son Peter samt  eldsjälen, fotografen och författaren Maria Söderberg  som våra gäster i dagarna två. Solskensrummet har varit basen för härliga mat och pratstunder, skratt, musik och repetitioner.

Höjdpunkten blev förstås gårdagens evenemang. Sammanlagt ett 50-60-tal personer mötte upp och njöt av fantastisk musik, sång och dikter/texter. Läs och gilla Marianne Hoffmans fina reportage i Arjeplognytt här http://www.arjeplognytt.se/modules.php?name=Content&op=showcontent&id=1737

Jag låter bilderna tala för sig själv.