Den fiskenatten glömmer jag aldrig. I pappas trygga sällskap kändes allting möjligt. I den gamla träbåten rodde vi ut över den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför.
Etikett: Silvervägen
Fjällsemester i fornstora dar. Del 1
Kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var ca 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester. Vi hade vårt orangeblå tält och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vunnit på Domus i Haparanda i en tävling – Gissa vikten på laxen.
Över alltihopa
Över alltihopa lyser moder sol. Ännu en magisk ögonblicksbild fångad ikväll från butiksfönstret av en tafflig fotograf som har mera tur än skicklighet.
Utflykt till Ruonekjåkkå
Ruonekjåkkå i all sin prakt. Mysig fikaplats vid forsens fot. Lite ugnspannkaka med jordgubbssylt och sprutgrädde var pricken över i:et. Att jag sedan fick två riktigt fina öringar samt miste en riktigt stor gav blandade känslor. Vi kommer definitivt att återvänbda till den här fina platsen även om det är lite ståhej med att släpa med sig båten.
Fjällfrukost
Gouletis idag. Isen håller på att släppa från land.
Vi fångade en mini-lycka på livets fartfyllda stråt i morse. Jag hävdar att när det handlar om lycka , så är det självplockning som gäller. Fånga tillfället och stunden i flykten och tro sig om att njuta. Lycka mäts i väldigt korta och intensiva tidsenheter. Det är sällan man "drabbas" av stora sjok lycka som likt ett uthålligt lågtryck parkerar ovanför huvudet. Ibland upptäcker man inte förräns efteråt att lyckan lämnat ett skimrande avtryck i hjärtats gästbok. Ofta dyker den upp oväntat och har en tendens att vara skygg och svårfångad under semestrar och julhelger då man nästan förväntar sig att den ska infinna sig.
Grabbade frukostmackorna och kaffetermosen, slängde oss i bilen och brände iväg järnet uppför Silvervägen över till norska sidan och satte upp anslaget om gratis kaffe i tältkåtan till alla dagens kunder kl 10-19. Utmanade höjdskräcken och jinglade kallsvettig över en strid fors på en ranglig hängbro där vi satte oss på första bästa sten och intog dagens första frukost. Förbi vandrade två hurtiga norrmän med ryggsäck på väg ut på tur i det vackra vädret. Tillbaka till dagens business och möta första kundströmmen. Vädret är sagolikt vackert. Humöret är på topp, vattenståndet sjunker och rödingen vakar. Strax rymmer jag en timme och prövar fiskelyckan från båt.
Kallsvettig utmanade jag min höjdskräck och tog mig över denna hängbro
Vårt vackra grannland Norge
Bridge over troubled water
Nightriders
Ännu en kvällsutflykt. En strålande solnedgång, vindstilla och inte mindre än 7 älgar, 2 rådjur, ett gäng renar, några ripor, två harar och en tjäderhöna samt ett par olika vadarfåglar som jag ej vet namnet på och som noga aktar sig för kameran. Dessutom träffade vi en livs levande Björn….Men det var ingen mindre än en av våra grannar:))
Ruonekjåkkå kastar sig mäktig och vild ned i Sädva, som verkligen behöver få sig en vattenpåfyllning i månlandskapet.
Ännu en orädd älg betar vid vägkanten
Solen går ner över Vuoggatjålme
Björntoppen…i ännu en ny vacker skepnad
Lite grann från ovan….
Där nere bor vi……
Vilse i pannkakssmeten
Med anledning av helgens upplevelse av hur snabbt fjällvädret kan "slå igen" och med tanke på gps:en som låg kvar hemma till ingen nytta, bjuder jag här på en gammal favorit i repris om just gps:
GPS/ PMS….. eller Jag tror faktiskt att dom rackarna gillar att ta order ifrån kvinnor!
Är ni med mig systrar och bröder? De må låta hur kaxiga som helst – männen, men faktum är lik förbaskat att de betalar dyra pengar för något de egentligen får gratis och franko dagligdax.
Jag pratar om GPS:en. Den nya nödvändiga inneprylen som numera finns i var mans bil, båt eller snöskoter. Inte nog med att den är en riktig trafikfara då det ofta ska pillas och grejas med den under pågående körning, – den ska dessutom upplysa om färdväg, mackar, restauranger, månfaser och till och med fiskens huggperioder!
Något som jag däremot ännu inte hittat i manualen är en kalender för PMS-perioder, vilket faktiskt är synd, för det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att kvinnor med PMS är sämre bilförare och ovetenskapligt säkerställt att kvinnliga passagerare med PMS kan försätta föraren i sinnesstämningar som är potentiellt farliga för såväl liv som lem.
Nu till pudelns kärna: Har ni noterat att ur GPS:en strömmar en kvinnoröst?!
Som om inte vi kvinnor alltid vänligt talat, försiktigt kommenterat, vettskrämda gråtit, dirigerat, bett, hotat och semaforerat från passagerarplats när vi velat påverka såväl hastighet, placering på vägen, färdriktning som stopp och allmänt trafikvett. HELT GRATIS!
Förstår ni vart jag vill komma?
Nu radar grabbarna gladeligen upp tusenlappar för att ett okänt elektroniskt fruntimmer ska uppmana "gör om rutt" eller "om 200 m sväng vänster’" när vi levande kvinnfolk alltid har gjort det gratis och dessutom tillhandahållit kaffe, uppmuntrande nackmassage, och uppiggande/distraherande aktiviteter såsom lårstrykning, ögonbrynsplockning och kärleksfull servering av resgodis.
Kanske vi har undervärderat våra insatser? Om vi helt enkelt börjar ta milersättning för våra tjänster så kanske vi kan konkurrera ut den trafikfarliga GPS:en och återerövra makten i bilen. Männen verkar ju gilla att betala för det. För det andra så har ’min chaufför’ aldrig tidigare lyckats missa Sävar-avfarten förrän vi skaffade just en GPS.
Tyvärr känns det som om värdet av ett gammalt hederligt bra lokalsinne, kännedom om väderstreck, solen, månen och andra navigationshjälpmedel är på väg ut ur bilden. Männen hävdar ju att de naturligt har ett något bättre lokalsinne, vilket möjligtvis beror på att vi kvinnor mest satt hemma i grottan och höll elden vid liv medan de själva var ute och vandrade, jagade och tränade upp sin orienteringsförmåga. (Det är nog därför vi är så välorienterade i köksregionen systrar och varför mannen ej hittar smöret om det står lite för mycket till vänster i kylskåpet)
Ska inte våra barn och barnbarn få lära känna vårt eget avlånga land från bilfönstret – sitta obältade i baksätet i en varm galondoftande Amazon, läsa kartboken och se det svenska landskapet passera förbi med dess skyltar och ortsnamn. E:4, Hudiksvall, 363, Vägen 7 älvar, Silvervägen….Få en egen uppfattning om avstånd och sammanhang och lära sig att längta, och inse att det är vägen som är mödan värd.
Idag sitter man hörlurade över en tecknad DVD-film istället för att resa med. Jag minns än hur förundrad jag var som barn över hur många orter det fanns som hette JVSTN – och tänk vad svårt det måste vara att uttala för de som bor där…
När Robban ska ut och köra får han stå ut med både hängslen och livrem…..alltså både mig och min rival GPS:en.
Bara larv
Denna enkla utrustning och ett par vita fluglarver var allt som behövdes för att få till höjdarfiske. En skoter en vass isborr och ett par bra vantar underlättade. Sisådär tre minuter hemifrån. Den fina lilla myskan kan man beställa via Kina i bloggen bredvid. Utat fritid.
Fjälluft
En promenad i det härliga vädret känns som en vitaminkick. Om jag bara kunde hitta min skidutrustning…Att skida iväg över den gnistrande sjön utan en människa inom synhåll känns lockande. Ännu slits inte stillheten sönder av råmande skotrar. Bäst att passa på att njuta av stillheten innan högsäsongen brakar loss.
Senaste kommentarerna