Det pratas mycket nu om vad näthat och skitsnack på eller utanför nätet kan göra med människor och människors lust att leva. Vad den 13-åriga flickan gått igenom kan man bara förställa sig. Men både du och jag vet att det här är något som fortsätter livet igenom och är inte bara något som obetänkta grymma eller känsloimpulsiva barn kan ägna sig åt. Antar att det faktiskt ligger i människans natur. Om man talar nedsättande om någon annan så känner man sig själv en smula bättre för en stund.  Trist men sant. Jag betackar mig för människor som ler vänligt men är fulla med skit.

Att vara utsatt  och omgiven av luft som förgiftats av snack, ryktesspridning och utfrysning är något av det mest destruktiva som kan drabba en människa. Oavsett vem det snackas om. Tro mig – jag vet av egen erfarenhet hur dränerande det är på livslust och kraft. Antar att det är primitiva känslor från vår djuriska sida som kommer fram och triggas så fort någon verkar lite annorlunda, kanske lite bättre, lite sämre eller gör något "utanför boxen". Man känner sig hotad. Den som inte är "normal" ska bort!

Jag har verkligen ingen lust att bejaka mina djuriska instinkter när det kommer till detta. Jag vill odla det mänskliga, det medmänskliga som tillåter mig själv och andra att inte vara perfekta, kanske ha jobbiga saker i bagaget. Att få komma som man är och vara accepterad. 

Lika väl som vänlighet och goda tankar får en själv och människor runt omkring att växa och slappna av skapar de gynnsamma miljöer  där vänskap och glädje kan spira. Lika väl får skitsnack avundsjuka och illvilliga antaganden en sur hinna av frätande osäkerhet att lägga sig över tillvaron. Vem kan man lita på egentligen. 

Jag blir påmind igen att plocka fram mitt beslut att vara en reko människa. Stå upp för min familj och vänner. Sätta en vakt för min mun och ett filter i mina öron. Att damma av civilkuraget om jag  hamnar mitt i ett skitsnack – att gå därifrån, säja ifrån eller markera att jag inte vill vara delaktig i att underminera en medmäniskas livslust. För hans/hennes skull. Men allra mest för min egen själsfrid.