02.15 i natt steg vi in genom dörren här hemma. En intensiv men mysig helg är till ända. Tårta på moset blev resesällskap i form av storasyster A-M och L som hade tillbringat helgen i närbelägna Värnamo hos sina barn o barnbarn. För första gången i mitt vuxna liv fick vi chans att på tuman hand från baksätesperspektiv avhandla livet på ett lite mer djuplodande sätt än genom våra vanliga touch-and-go-möten i samband med familjeträffar.

En god middag hos (S)yster i Gävle blev pricken över i:et innan vi startade den sista etappen  på hemresan. Upphämtning av lastat släp i Hudiksvall och sedan hem genom mörka natten, full av tankar och varma känslor efter en fin helg. Önskar bara att jag kunnat stanna och hjälpa febriga Sandra några dagar. Jag minns själv hur hemskt det var att ha mjölkstockning med feber och ont.

Min syster sa några kloka ord: "Man mår aldrig bättre än ens barn gör", och visst ligger det något i det. Nu ett djupt andetag och ett svanhopp rakt in i jobbverkligheten igen.