Etikett: svarta springaren

Bara på ett halvår…..

Av , , Bli först att kommentera 8

Hittade ett gammalt blogginlägg från april 2010 som jag vill damma av idag, och jag  inser hur otroligt mycket som hänt i livet och tillvaron sedan dess.

 

Ålderdomen

Fågeltema blir det idag. Jag överväger om det är dags att gå in i nästa fas av livet – sitta på parkbänken och mata fåglar med gammalt bröd och fundera över tillvaron.

Vad har hänt undrar du kanske och det gör faktiskt jag med. Man är inget partylejon längre! Ja jag vet inte ens om jag någonsin varit ett för den delen. Gårdagskvällens fest med kommunfolk var det inget fel på. Glada fredagsmänniskor, god mat och dryck, fin lokal, trubadur och band…. vad mer kan en människa begära? Ingenting kan tyckas, men det var inte utan att det kändes småskönt i mina trötta fötter när prinsen på den svarta springaren hämtade upp mig vid 19.30-tiden. Han hängde av sig jackan, hälsade på mina vänner och centrifugerade min stela lekamen i ett par häftiga rockbugglåtar innan vi ”ställde hemmät vägen” som ett gammfolk efter kvällmötet. Skönt!

Jobbveckornas alla möten med människor lyfter och tröttar. Ni känner igen er va? Man är trött på sin egen och andras röster. Vila och stilla frid känns som hårdvaluta så här till helgen. Eller är ni andra på hugget så här på vårkanten och ordnar krävande bjudningar som kräver att man ska hålla in magen i timtal och spräcka både hushållsbudget och byxknapp med ännu något avancerat recept ur ”Buffé”??

På jobbet skojar vi med varann Annika och jag och misstänker att vi på grund av vårt arbete kommit in i ett för tidigt skede av ”gerotranscendens”. Googla på det ni! Det låter faktiskt märkvärdig likt eftersom vi båda gärna uppskattar egentid, att fundera över sig själv, livet, barndomen, göra upp med några gamla oförrätter, förlika sig med sig själv och sina brister, en del andras fel och brister. Stilla frid helt enkelt.

Sen kan man ju förstås alltid sitta med en gammal brödpåse och mata änderna som täckmantel, så det ser ut som om man faktiskt gör något. Att bara sitta stilla utan något för händerna och stirra rakt framför sig kan annars lätt skapa ångest – hos andra

Sköt om er och gör bara det ni själva vill och orkar denna fina aprillördag!

Fakir Forsberg funderar

Av , , Bli först att kommentera 60

Undrar om det finns någon form av träning som skulle kunna vara lustbetonad förutom rodd eller stenskutt i samband med forsvandringar vid fiske. Jag har svårt att tro det men efersom det skulle vara behjärtansvärt att jobba upp sin kondis och styrka så forsätter jag mina spekulationer i ämnet. Robban och jag är båda två ungefär lika vigulanta som järnspett och ålderskrämporna börjar smyga sig på så smått.

Under årens lopp har jag faktiskt fallit till föga några gånger för Tv-shops ljusskygga mirakelvaror. Det har då mestadels handlat om skrymmande otympliga träningsredskap som utlovat fantastiska resultat på bilringsfronten.

Det enda som har smalnat är tyvärr plånboken. Den "svarta springaren"  som inköptes för ca 10 år sedan är numera såld till en godtrogen och ännu icke desillusionerad kvinna. Sit-upsbågen "råkade" bli kvar i huset vid skilsmässan och jag antar att den fortfarande tar upp ett halvt källarrum.

Den lilla blå magrullaren med handtag står framme i allrummet till allmän fallrisk och förtret. Jag vågar inte använda den mer då jag hört ruggiga historier om folk som slagit ut framtänderna vid användandet.

En enda produkt har varit till glädje i hushållet – Swivel sweeper som faktiskt fungerar – I synnerhet den lilla bordsvarianten. Den var dock inget träningsredskap. 

Yngste sonen ådrog sig dock mitt missnöje då han en gång "städat upp efter katten" med den stora och sedan inte tömt den på begagnad kattsand. Den efterföljande konfrontationen kan i historien kategoriseras som ett familjeintermezzo.

Sent 80-tal. Jag minns smärtans tårar brännande bakom ögonlocken – känslan vid användandet av den första tvshops-epilatorn, som långsamt torterande tuggade i sig stubben på min ena ankel och lämnat den rödblå dunkande och svullen – och inte nog med det – det är mer! Eländet ryckte dessutom inte upp håret med rötterna som utlovat utan tuggade bara av stråna som föreföll både vassare och fler efter seansen. 595 kr rakt in i elden.

Denna mackapär följdes något år senare av en elektronisk pincett som skulle döda de förhatliga hårstråna en gång för alla. Vilket lurvigt fruntimmer kan motstå en sådan revolutionerande produkt? Inte jag inte.

Man skulle fånga stråna ett och ett för att sedan nypa fast dom med pincetten som hade känsligheten av en stor grilltång. Varje strå skulle sedan behandlas 2-3min genom att hållas fast i pincettklon och dödas av strömmen. Ett evighetsprojekt. Nåja så lätt går det inte.

På senare år har jag följdaktligen varit mycket återhållsam med impulsköp över tv eller internet. R som jag inte i första taget skulle sortera in under kategorin "hushållsintresserade män" ropade dock upphetsat ifrån TV-fåtöljen häromåret. Han hade fastnat för nån svindyr dammsugarstor ångstrykmaskin. Märkligt att den annars rätt sansade mannen fastnade direkt han slog på shoppingkanalen i dumburken. Jag lyckades dock avvärja detta impulsköp genom en kanalbytande manöver och fick honom på andra tankar.

Jag får väl lägga mig på födelsedagsspikmattan och kontemplera prickiga tankar kring detta svåra ämne. Tar gärna emot konkreta tips från verklighetens medelålders medsystrar/medbröder som mot alla odds lyckats lyfta sig själva upp ur marineringen i "minsta motståndets lag".

Snusförnumstiga  tips eller lätt nedlåtande tillrättavisningar från hurtiga "experter" som aldrig provat vad det innebär att avsky fysisk aktivitet undanbedes vänligt men bestämt!

Spiken i kistan eller Vad gör man inte för lite endorfiner

Av , , Bli först att kommentera 1

Har senaste veckorna seröst funderat över att införskaffa 1 stycke spikmatta. Tror faktiskt på rönen att det onda övergår i behag, och att det skulle göra susen både för min egen och R:s stela ryggar.

Vi är båda ungefär lika vigulanta som två järnspett och ålderskrämporna börjar smyga sej på så smått.

Under årens lopp har jag faktiskt fallit till föga några gånger för Tv-shops ljusskygga mirakelvaror. Det har då mestadels handlat om skrymmande otympliga träningsredskap som utlovat fantastiska resultat på bilringsfronten.

Det enda som har smalnat är tyvärr plånboken. Den "svarta springaren" är numera såld till en godtrogen och ännu icke desillusionerad kvinna. Sit-upsbågen "råkade" bli kvar i huset vid skilsmässan och jag antar att den fortfarande tar upp ett halvt källarrum.

Den lilla blå magrullaren med handtag står framme i allrummet till allmän fallrisk och förtret. Jag vågar inte använda den mer då jag hört ruggiga historier om folk som slagit ut framtänderna vid användandet.

En enda produkt har varit till glädje i hushållet – Swivel Sweeper som faktiskt fungerar – I synnerhet den lilla bordsvarianten.

Yngste sonen ådrog sej dock mitt missnöje då han en gång "städat upp efter katten" med den stora och sedan inte tömt den på begagnad kattsand.

Den efterföljande konfrontationen kan i historien kategoriseras som ett familjeintermezzo.

Sent 80-tal. Jag minns smärtans tårar brännande bakom ögonlocken – känslan vid användandet av den första tvshops-epilatorn, som långsamt torterande tuggade i sej stubben på min ena ankel och lämnat den rödblå dunkande och svullen – och inte nog med det – det är mer ! Eländet ryckte dessutom inte upp håret med rötterna som utlovat utan tuggade bara av stråna som föreföll både vassare och fler efter seansen. 595 kr rakt in i elden.

Denna mackapär följdes något år senare av en elektronisk pincett som skulle döda de förhatliga hårstråna en gång för alla. Vilket lurvigt fruntimmer kan motstå en sådan revolutionerande produkt? Inte jag inte.

Man skulle fånga stråna ett och ett för att sedan nypa fast dom med pincetten som hade känsligheten av en stor grilltång. Varje strå skulle sedan behandlas 2-3min genom att hållas fast i pincettklon och dödas av strömmen. Ett evighetsprojekt. Nåja så lätt går det inte.

På senare år har jag följdaktligen varit mycket återhållsam med impulsköp över tv eller internet. R som jag inte i första taget skulle sortera in under kategorin "hushållsintresserade män" ropade dock upphetsat ifrån TV-fåtöljen häromåret. Han hade fastnat för nån svindyr dammsugarstor ångstrykmaskin. Märkligt att den annars rätt sansade mannen fastnade direkt han slog på shoppingkanalen i dumburken. Jag lyckades dock avvärja detta impulsköp genom en kanalbytande manöver och fick honom på andra tankar.

Vi får väl se om jag faller till föga och köper spikmattan. Isåfall så kommer ett prickigt referat framöver från Fakir Forsberg.