Precis när vi nästan fått butiken i ordning så stannar bussen, fäller ned gavellyften och lastar av två stora drickeskylar till. De väger multum och står som två jättebetongklossar ute på lastkajen. Nu får vi lov att organisera om  för att få plats med dem vilket känns lite träligt. Vi hade ju just fått det så fint. Dagens jätteaber blir alltså att lista ut hur vi ska (orka) få in dem genom dörren.  Vi börjar ju få en viss vana, men Robban är ännu ingen Tarzan efter stora revbenshaveriet, för att inte tala om klena lilla jag. Tur att jag ändå börjar få tillstymmelse till banankartongsmuskler på överarmarna efter all vedbärning. En trasmatta att dra tunga saker på är heller aldrig fel. Har vi tur får vi dessutom påpasslig hjälp av någon stor stark gutt.