Etikett: turben

Finfrämmen

Av , , Bli först att kommentera 41

 Nu och då  får vi finbesök av  vänner och bekanta från när och fjärran. Ja förutom alla de människor vi möter dagligdags genom verksamheten förstås. Men det är extra kul när någon  faktiskt stannar till eller hör av sig och tittar förbi. I veckan fick vi finbesök av Ina och Sven-Olof.

Ina var den första av mina vänner genom vk-bloggen som kom till Sandviken, faktiskt redan under den första inskolningsdagen 2010, och önskade lycka till med en liten amulett i form av ett turben. Benet har suttit på nyckelknippan från dag 1. Sedan dess har vi haft kontakt Ina och jag, och jag har fått smakhöja många av mina vilträtter med de fantastiska torkade kantareller som hon delat med sig av till oss. Förra gången de tittade in så var jag bortrest men de lämnade en fantastisk orkidee som tyvärr raskt gick vidare till de sälla orkidemarkerna med benäget bistånd av mr R som i bästa gräsänklingsbluesstil tog kål på den redan  innan husmodern var hemma från löslistan igen. Synd! Den var SÅ vacker.

Men nu fick vi – inte bara en ny ljuvlig orkide – utan även påfyllning med tre nya strutar med torkade trattisar. Dessutom fick vi nöjet att njuta av deras sällskap i solskensrummet över lite tunnbrödsmackor med röding och en tårtbit. Så trevligt. Tack än en gång Ina och Sven-Olof. Hoppas att vi ses igen!

 

Naturens mångfald

Av , , 2 kommentarer 50

Samma dag som jag åkte iväg söderut passerade Ina och S-O. Ina är en av mina härliga bloggläsare. Tyvärr missade jag deras besök. De passerade här i Sandviken även förra sommaren, precis när vi hade kommit hit och gav mig då en nyckelring med ett "turben". Den har uppenbarligen fungerat och jag tänker ofta på Ina när jag använder mina nycklar. Tänker på hur spännande livet är, hur vägarna korsas med alla möjliga fantastiska människor och deras öden och äventyr. Jag har ännu kvar ett par av de fina cellofanstrutar med torkade kantareller och svart trumpetsvamp som kom i ett vackert paket förra senhösten. De hade Ina skickat tillsammans med ett fint brev.

Denna gång lämnade de denna underbara orkidé i spännande gulgrönt med en plommonlila fin kruka som ettårspresent . Jag önskar så att jag hade varit hemma, fått krama om henne och visa den uppskattning jag känner, men eftersom jag vet att dessa värmlänningar har stuga i norrbotten, hoppas jag att det kommer fler tillfällen när vi får ses. Att vi då är hemma båda och kan bjuda på något gott och återgälda den här vänligheten. TACK Ina och S-O för den fina blomman som står här och lyser upp vår dag.