Etikett: valet

attestupa.nu

Av , , 1 kommentar 18

Läste just en skrämmande artikel från dagens äldreomsorg när den är som sämst. Man blir hemskt ledsen och upprörd. Ja jag vet att på många håll är det mycket bättre, men jag vet också att det faktiskt kan vara så här hemskt. Det som gör mig allra mest ledsen och mörkrädd är tanken på hur otroligt många äldre vi kommer att vara i framtidens äldreomsorg som behöver hjälp, och hur få som kommer att vilja jobba med detta. 

Redan 2050 kommer man mot dagens ca 170 000 personer bara med demenssjukdom att vara 4-500 000. Det här är ingen skräck, eller valpropaganda utan rena fakta. Hur ska vi fixa det? Hur ser framförhållningen ut. Kommer man att vara överraskad när den dagen kommer?  Jag vet inte själv på vem jag ska rösta i valet och kvalet och tycker att det är många fina ord i omlopp men inte så många konstruktiva lösningsförslag. Jag är tyvärr ganska övertygad om äldreomsorgen  hädanefter kommer att stadigt försämras. Om inte mer pengar skjuts till så säjer ekvationen allt. De här siffrorna gäller enbart personer med demenssjukdom. Alla andra gamla sjuka och multisjuka är inte medräknade. Att det dessutom inte är särskilt populärt att utbilda sig och jobba inom den här sektorn, samtidigt som vi blir allt fler som behöver hjälp, talar sitt tydliga språk.

Själv är jag inne lite på att för egen del registrera domänen attestupa.nu

aftonbladet.se/debatt/article7453759.ab?sms_ss=facebook#abArticleComments

 

Nedräkningen har börjat

Av , , 7 kommentarer 27

Det är nu mindre än en månad kvar tills jag arbetar min sista dag som Demenssjuksköterska i Umeå kommuns äldrevårdsteam. Jag har sagt upp mig till direkt efter semestern. Visst går jag med kraft och mod och nyfikenhet in i en spännande och inspirerande framtid som kommer att innehålla mycket nytt att lära, men med mig i min livsryggsäck, nära hjärtat, har jag naturligtvis den här tiden av utveckling, teamarbetet och framtidstro som jag fått förmånen att uppleva med mina kamrater i teamet sedan 2007.

Innerst inne kommer jag alltid att känna mig som (och vara) en demenssjuksköterska och faktiskt även fortsättningsvis använda mig av mina kunskaper genom att ta på mig föreläsnings och utbildningsuppdrag framöver när det passar. Det blir nog svårt att låta bli att debattera och heja på äldreomsorgen även framledes, så jag fortsätter säkert att lobba för de gamlas och svagas sak i bloggform eller annorstädes.

Några av er tycker säkert att jag är galen som gör ett så tvärt kast från en trygg tillvaro och ett jättebra jobb, men som jag brukar säga: Livet går inte i repris, är HÄR och NU och det passar väl ganska bra här att citera ett gammalt ordspråk: Hellre lyss till den sträng som brast , än att aldrig spänna en båge.