Leos fjälla har just lämnat Sandviken för denna gång. Om du slår upp ordet "hundögon" i ordlistan – så kommer en bild på Leo upp. Han sitter och lutar sig mot mig på köksstolen, suckar då och då och tittar förebrående på mig som – VARFÖR???
Det blir onekligen en annan känsla nu när julen rusat förbi och dagsljuset tränger sig in bland glittren och finns en risk att man tillfälligt förlorar sig i tomhet och saknad.
Ett djupt andetag, lite andra sysslor och en smula frisk luft gör säkerligen susen. Till Leo och till er andra som just skilts från nära och kära och dött en smula säjer jag bara: Utan avsked får vi aldrig njuta av återseendets glädje! Ha en fin dag mina vänner!
Senaste kommentarerna