Just uppstigen efter en a: Trevlig kväll, b: God natts sömn, c: Romantisk momsdiskussion….Nu börjar ni undra hur det är ställt med Forsbergskan egentligen. För er som följt min blogg en längre tid så vet ni ju några av mina svaga länkar. Ni vet att jag trots att jag fungerar helt ok på de flesta plan, ändå har ett svart hål i hjärnan där förståelse för somligt borde sitta.

En av dessa obegripligheter är motorvärmarklockan. Hur man ska snurra de två cirklarna och trycka in små plastbitar för att få den att slå igång på avsedd tid följande morgon är för mig ett ogripbart mysterium. Samma gäller för kompassen. Tur att det finns modernare doningar och att man i dessa högteknologiska tidevarv kan sätta gps-sändare på små fruntimmer som irrar bort sig i såväl bärskogen, storstadsdjungeln som i livet.

I dagarna dimper  deklarationskompendiet ned i brevlådan och utlöser en sedan barnsben nedärvd och grundlagd ångest. Man vill bara sätta sig i ett hörn och gunga fram och tillbaka i stället för att sätta pennan bakom örat och ge sig i kast med siffrorna. Idag kan man  förvisso enkelt trycka iväg ett SMS för en okomplicerad deklaration och gamla tiders deklarerande är ett minne blott. Det är allt tur det!

I högen av  mina ännu olösta livsmysterier låg idag begreppet MOMS överst. Hur man kan börja en lördagsmysmorgon i sängen i den andan kanske framstår som en gåta, men det var uppenbarligen ett optimalt inlärandeklimat där under täcket på Robbans varma sköna arm. Idag var han lite otippat värsta pedagogen! Fem stjärnor av fem möjliga.

Lugnt metodiskt och pedagogiskt förklarade han momsbegreppet så att det framstod tydligt och klart liksom i ett skimmer. Han använde sig av små lättbegripliga metaforer som den värsta pingstpastor och jag kunde lätt känna mig hemma där i liknelsernas värld medans näsan killades av hans brösthår som yrde omkring i gestikulerandet. Tack för lektionen älskling!

Nu bär jag varsamt och med tillförsikt min nya kunskap in i den nya dagen. Jag känner den brusa nästan likt kolsyra längs hjärnbarken. Med lite tur hittar den en absorberande yta där den sätter sig, blir kvar, och kanske förhoppningsvis bereder plats åt sina olycksbröder – Motorvärmarklockan, Kompassen och Deklarationen.