Precis när vi nästan fått butiken i ordning så stannar bussen, fäller ned gavellyften och lastar av två stora drickeskylar till. De väger multum och står som två jättebetongklossar ute på lastkajen. Nu får vi lov att organisera om för att få plats med dem vilket känns lite träligt. Vi hade ju just fått det så fint. Dagens jätteaber blir alltså att lista ut hur vi ska (orka) få in dem genom dörren. Vi börjar ju få en viss vana, men Robban är ännu ingen Tarzan efter stora revbenshaveriet, för att inte tala om klena lilla jag. Tur att jag ändå börjar få tillstymmelse till banankartongsmuskler på överarmarna efter all vedbärning. En trasmatta att dra tunga saker på är heller aldrig fel. Har vi tur får vi dessutom påpasslig hjälp av någon stor stark gutt.
Etikett: vedbärning
Flickan med svavelstickorna
Nu blir det vedbärning igen – från vedhuset över gårdsplanen genom hallen och in i pannnrummet. Dessutom ska det visst bli kallare igen. Flera banankartonger ved per dygn går åt och just nu är det jag som får stå för alla fysiska insatser i hushållet och rörelsen. Det är bra träning men man är väl inte direkt "fit" för uppgiften. Bäst att akta ryggen, lyfta rätt och knipa ordentligt. Det är inte läge för två krymplingar i hushållet på en och samma gång. Hur var det nu man gjorde igen Susanne Lanefeldt? Man kanske rent av får plocka fram 80-talstrikåerna och ta köksgolvet i besittning. R får huka sig när jag "laddar om".
Senaste kommentarerna