Tillbaka i vykortet, lite sliten efter den långa 11-timmarsresan, men blev snabbt pigg av det varma välkomnandet. Den här gången sken diskbänken i kapp med grabbarna, blank och fri från disk trots trasig diskmaskin. Vovven gjorde små ystra krumsprång av glädje och höll på att äta upp mig av pur lycka redan ute på gårdsplanen. Han gnällde och visste inte hur han skulle kunna visa mig sitt välkomnande. R:s krumsprång var lite mer återhållsamma och lämnade fritt för tolkningar av: Det är skönt att ha dig hemma så det blir nån ordning igen. Mer romantiskt än så brukar det inte bli, men välkomstkramen förmedlade det outtalade. Spänstigt svanhopp rakt ner i pappershögarna var det som gällde redan från morgonen. En halvtimmes fisketur resulterade i 1st fin matröding. Härligt  med kontrasten – den stora vita tystnaden ute på sjön, jämfört med storstädernas sus och brus. I hjärtat spar jag fina minnen från härliga dagar med nära och kära. Nu bäst att blåsa dammet av fingrarna och kliva rakt in i julsångspärmarna för att förbereda helgens julbordsspelning. Det börjar skymma. På fjällsidan ser jag skoterljuset från Leo och Husse som tar premiärturen. Härligt!