Jag var där…

Det är korta små berättelser, sett ur barnens perspektiv. Barn som nu blivit vuxna och minns, eller barn vars far- och morföräldrar var med, men som inte längre vill minnas. Man vill glömma därför att skuldbördan är så stor från tiden de själva var med, eller hade nära släktingar som var ledande nazister i Hitlers Tyskland.

Det är barn som hade judiska barndomsvänner. Vänner som plötsligt försvann, eller som de blev förbjudna att leka med. Barn som minns föräldrarnas samtal om hur man skulle bli kvitt problemet med judarna – eftersom de var så onda. Och inte bara judar, utan även dem som var – eller hade varit med – i kommunistpartiet. Eller ryska fångar eller andra som på olika sätt inte passade in. 

Här finns exempelvis en förfärlig berättelse om en pojke som mer eller mindre tvingades av en nära anhörig att skjuta en rysk fånge på flykt. Släktingen hade en hög ställning i nazistpartiet och pojken som sköt var 15 år.