Tankar

“Mina tankar är så stora. Jag kan gå i dem” sa vår son en gång när han var några få år. Se´n la han till något om att de ändå fick plats inne i bilen. (Vi reste någonstans just då.) Och i förlängningen blir tankarna ännu mindre då de får plats inne i hjärnan. Och ändå är de så stora!

Minns att jag själv som barn brukade tänka på att man alltid tänkte på något, och så försökte jag att inte göra det. Bara för att komma på att jag tänkte på att jag inte skulle tänka. Lite knepigt det där.

Israels kung David, som levde för några tusen är sedan, tycktes också tänka på sina tankar. Han tänkte ännu lite längre – Han upplevde att Gud förstod hans tankar! Det var ju en fin tanke. Tänk om det är så?