Om saker

Det är lite märkligt med saker. Hur man bryr sig om dem och så. En del kan man skiljas ifrån med lätthet. Eller till och med vara glad att bli av med. Annat kan man kan omöjligt tänka sig att skiljas ifrån.

Det kan vara av nostaligiska skäl, eller att de har som ett budskap. “De säger mig ingenting” säger man om sånt man inte bryr sig om. (Men ändå kan vara fint.) Det jobbigaste är egentligen de saker, som man inte riktigt vet om man vill behålla, eller göra sig av med.

Har en tid varit ganska trött på saker. Säljer och ger bort hellre än jag köper. Men så ibland händer det mystiska – man köper ändå något nytt som man inte behöver. Ja, det behöver inte vara helt nytt, gärna second hand. Och det behöver inte ens vara särskilt vackert eller värdefullt. Man blir bara så förtjust då man ser det!

Som krukan på bilden till exempel. Den har inget känt fabrikat, eller någon stämpel som visar på dess värde. Den är lite sliten och nött (en del av charmen?), och några skulle säkert kalla den för ful. Hittade den nyligen på en second hand för en tia eller femma och tyckte bara så mycket om den. Och på något sätt även nyfiken på dess historia. (Vaxduken under krukan är det inte jag som tycker om. Den har jag köpt för att min man skulle bli glad.)

Krukan står nu framme i köket hela tiden, med eller utan blommor. Just nu med lavendel från trädgården. På bilden syns nedersta bladen av renfana och någon slags rödklint. Och jag tänker inte sälja eller ge bort krukan. Åtminstone inte än på länge…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Arkiv
Etiketter
Sidor