Om fjärilar och trilobiter

Tänker på en kurs i Dalarna för några år sedan. Under fältstudier en dag blev några deltagare väldigt förtjusta då de trodde sig ha hittat fossila fjärilsvingar. Det var det nu inte, det var trilobit-stjärtar!

Som de flesta säkert känner till är trilobiter ett, numera utdött, kräftdjur. De fanns i en mängd olika arter och varierande storlekar. En av de arter man hittar i Dalarna är ganska stora. Oftast är de sönderslagna, så att man hittar stjärtarna för sig och huvudena för sig osv.

Och nog kan jag hålla med om att stjärtarna liknar fjärilsvingar, lite grand. Så – om man nu inte sett några fossila förut, eller vet att man inte brukar hitta fjärilsvingar i de lager där vi sökte – ja, då var det kanske inte så konstigt att man misstog sig.

Men det finns fossila fjärilar också. I andra lager, på andra platser runt jorden. Att fjärilar bevarats som fossil är kanske ännu mer förunderligt, än att trilobiter gjort det. Jag menar, trilobiterna var ju bottenlevande och lite mer robusta. Kröp omkring därnere på havets botten då de begravdes under stora mängder sediment. Medan fjärilarna flög omkring uppe i luften, och särskilt robusta är de ju knappast.

Men på något sätt har även skira fjärilsvingar begravts under sediment och förvandlats till sten. Andra har bäddats in i bärnsten. En sak är dock fint med fjärilar, jämfört med trilobiterna. De dog inte ut! En hel mängd arter finns kvar än idag och förgyller våra somrar, år efter år – livs levande.