Allt tar sin tid…
Vi köpte nyligen en ny äggklocka! Vår gamla som har åtskilliga år på nacken börjar kännas lite trög. Och så har vi märkt att den går lite efter den vanliga tiden. Och så är det ibland bra med två, om man behöver passa olika rätter samtidigt.
Det fixade sig då vi hade en spis med pling, men så pajade spisen – och därmed plingen. Den nya spisen har ingen (men det var vårt eget val). Men så var det vår nya äggklocka då. Den visade sig gå snabbare än vanlig, ordinär tid. Nästan dubbelt så fort som den gamla äggklockan – åtminstone om man räknar på typ 10 minuter eller däromkring.
Tiden springer ifrån oss, säger vi ibland. Och ska man gå efter vår nya äggklocka så stämmer det. Men egentligen gör den väl inte det, inte om man räknar på vanlig standardtid. Kanske är det vi som försöker pressa in för mycket i den. (I tiden alltså, inte äggklockan.)
“Tiden är rättvis” hörde jag nyligen någon säga i ett seminarium. “Vi har alla precis lika mycket.” Han menade att när vi säger att vi har ont om tid så stämmer inte det. Och så refererade han till Predikaren i Bibeln där det står att “Allt har sin tid”. Han menade att det ordet även kan tolkas som att “Allt tar sin tid. Och så kom han in på det där som man ofta hör att det är en fråga om planering.
Lutar mot att de faktiskt har rätt – såväl Predikaren, som föreläsaren.
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
