Böcker kan handla om så mycket!

Fick nyligen en bok av någon med titeln “Din närmaste granne”, som är skriven av amerikanen Max Lucado.

Aha, en bok om människor av andra nationaliteter som bor i min närhet, tänkte jag. Det låter intressant! Tänk ändå vad man kan få för sig om mycket – för boken handlar inte alls om det. Stod inte ens i titeln. Hade jag läst underrubriken – “Kan Gud verkligen bo bland människor?” – hade jag sett vad han menade. Att det är Gud som är vår närmaste granne!

Och det menar Max Lucado att han kan! Men inte på ett så där allmänt, svävande sätt “Gud är mitt ibland oss”! Nej, för Max Lucado är det ganska reellt. Han tar bibeltexterna, mest från NT, och placerar dem här hos oss – mitt i 2000-talet! Ofta sammanvävda med någons  livsberättelse, från verklig nutid. Han låter till exempel Jesus komma in i kostym på Lasarus begravning i en helt vanlig, västerländsk kyrka. Bara för att ta ett exempel av många.

Och det blir inte konstigt, tvärtom! Det är så levande och lätt berättat, samtidigt som boken rymmer så mycken levnadsvisdom. Som då han skriver att “inget fängelse är så oändligt som perfektionistens fängelse.” För det finns alltid något mer som man “måste”, reglerna tar liksom aldrig tar slut och energin sinar så vi blir alldeles slut. Hoppsan, tycker jag känner igen det där, att det där drabbat mig också understundom…