Sin gilla gång…

Just nu går tiden “sin gilla gång”! Vad nu uttrycket “sin gilla gång” egentligen står för.

Idag har det dock inneburit för undertecknad att den “gillat” sig fram på “Den förhistoriska världens” kontor. Jobbat ifatt en del av sånt jag ligger efter med – varför blir man alltid efter, fastän man försöker ha bra rutiner?

På kortnyhets-sidan gjorde jag klart en om anknäbbsdinosaurernas, så utomordentligt motståndskraftiga tänder. De var verkligen super – hade sex olika tandvävnader, till skillnad mot andra reptils tänder som har två o däggdjuren som har fyra. Dessutom var deras tuggrörelser ovanligt komplexa, såväl upp och ner, som i sidled, samt fram och tillbaka. Och många tänder hade de också, upp till 1400 kunde det röra sig om, vilka byttes ut kontinuerligt. Ja, födan de tuggade i sig från forntidens väldiga skogar kunde vara både seg och hård, så nog behövdes det alltid.

Sparade några nypublicerade vetenskapslänkar att skriva nya “kortisar” utifrån. Bland annat en om “förhistoriska” kineser som idkade jordbruk långt innan jordburket började blomma i Kina, så att säga. (Konstigt uttryck det här med förhistoriskt, hur kunde saker ske innan historien – innan de hände, eller…) Och så en där det hävdades att gåtan med monarkfjärilens migration var löst. Ska man tro på det? Det har ju tidigare kommit så många forskningsstudier om dessa fjärilars migration, där man bara kunnat se vissa delar av mysteriet.

Se, nu har jag bara hunnit skriva om ett par olika saker av allt smått och stort jag hunnit under dagen. Och kanske inget av det hade med “tidens gilla gång” att göra. Kanske den gilla gången har mer att göra med allt gör utan att riktigt tänka på det. Som att hämta in posten, gå igenom sånt som hamnat på skrivbordet, kollat mailboxen o aviseringar på fb, och så vidare…

Eller handlar det om tiden själv som tickar på utan att man kan göra så mycket åt det? Att träden avlövas alltmer, att det låg ett vitt snötäcke på marken, som sedan smälte bort i solskenet. Kanske bara att det mesta var som vanligt och att inget oväntat inträffade?

Visst är det roligt när nya, oväntade saker händer. Eller att vi startar upp nya saker vi själva planerat in. Men det känns ändå lite tryggt och skönt när “tiden går sin gilla gång”. Även om jag inte riktigt vet vad uttrycket egentligen står för!