Syrentankar!

Av Gunnel Molén, 8 oktober 2012 kl 20:30, Bli först att kommentera

Har funderat lite på vår syrenbuske.

Varför löven på den aldrig blir så där färgsprakande som på träd och buskar runtomkring. Möjligen blir bladen lite gula, men ofta är de fortfarande gröna, tills de en dag plötsligt ligger på marken.

Jag vet, det är sån´t här som de flesta känner till – det har med mängden klorfyll och sånt att göra. Sånt man får lära sig ganska tidigt i livet. För tidigt kanske, så att man hinner att glömma…

Men jag är glad att syrenen har stora blad som sitter tätt med varandra. Vi göms så fint bakom dem ut mot gatan och hyreshusen mittimot. Och så skuggar de fint mot solen under heta sommardagar. (Jodå, vi har många sådana, hade även i somras, ni har bara glömt.)

Det är en annan sak som är så fint med syrener – jag antar att det gäller alla, och inte bara hos oss. Att stora, nya “knoppar” till nya löv kommer redan på hösten. Det är ett underbart budskap om bestående liv.

Så – jag förlåter vår buske att den inte sprakar med färger om hösten. Det kan andra växter runtomkring få bjuda på. De som är mera sparsamma med blomster, när försommaren kommer. Då när syrenen blommar! Och då menar jag verkligen blommar!

Om lavendel

Av Gunnel Molén, 6 oktober 2012 kl 20:30, 2 kommentarer

Läste en gång i en trädgårdstidning att lavendel är besvärligt att odla. Och dessutom dyrt i inköp. Trist tyckte jag, som gillar lavendel, och gladdes när jag träffade på dem nå´nstans. Som i Visbys Botaniska Trädgård – exempelvis.

Men så råkade jag se en billig kruka på Granngården. Tidningen med skötselråden var borta, men tyckte det kunde vara värt att pröva. Så – jag köpte och grävde ner krukan på en ganska karg och stenig plats. Jag vattnar sällan (den regnar förstås på den ibland.) och ger den aldrig näring. Ibland blir den plantan risig, då klipper jag ner den, och den börjar växa på nytt och blir bara större med åren. Den blommar varje sommar, luktar lavendel och sköter sig alldeles utmärkt. Det har den gjort nu i ganska så många år.

Så – råden i trädgårdstidningen stämde inte riktigt. Det var varken dyrt eller krångligt, och bra var ju det! Att råden inte stämde, menar jag – just i detta fallet!

Fast just nu är lavendeln ganska vissen förstås, det hör ju årstiden till. Och inget har jag sparat som i äldre tiders påsar. De påsar vi ärvt eller haft har vi sålt på loppis. (Till nå´n som gick omkring med den lyckligt i famnen och talade leende om dem då hon betalade.) Kvar i jorden finns plantan som – om inget märkligt händer just i vinter – kommer att blomma på nytt igen, och igen – och igen…

Goda råd är dyra, brukar det heta! Ett konstigt uttryck egentligen! Varför säger man egentligen så…?

Bortglömda vrår

Av Gunnel Molén, 1 oktober 2012 kl 20:30, Bli först att kommentera

Upptäckte några blommande penséer för ett par dagar sen! Flera små plantor i en bortglömd blomsterlåda. Vi hade inte ens satt några frön eller plantor i den i år. Vår tid rann iväg och lådorna sattes i skymundan bakom en trädgårds-soffa!

Men nu såg jag en dag hur det lyste rött bakom soffan! Det måste varit fjolårets plantor som frösått sig själva och börjat blomma i sen september. (Vi hade aldrig riktigt rensat bort det gamla.) Måste ha stått där ett tag och lyst, liksom för sig själva. Nåja, kanske inte riktigt – då det är betydligt flera än jag som rör sig ute på vår gård.

Men det kan vara så där med bortglömda vrår – att vi hittar saker vi kanske letat efter, eller helt enkelt glömt bort. Ibland är det kanske inte så kul, kräver lite extra städning, men mynnar ändå ut i något positivt.

De undanskymda penséerna fick mig att tänka på en sångtext som ofta sjöngs för några år sedan. Av den kristne trubaduren Ingmar Ohlsson – en del kanske har hört den och minns både honom och sången. Om att “det finns så många sköna människor, som liksom aldrig kommer fram” och sedan följer en förfärlig strof – “Precis som böcker på ett bibliotek, som bara står och samlar damm…”

Och jag tänker på hur hemskt det kan vara – att även människor kan hamna som i bortglömda vrår så att ingen märker dem. Och vi kanske går förbi gång efter annan, utan att se dem. Precis som jag måste gjort med penséerna, eftersom de stod i full blom när jag slutligen såg dem.

Ingmar Ohlsson sjunger bland annat i sin text att “varje männska har sin egen saga, och “är viktig för sin egen skull”. Att bara man tittar innanför “pärmarna”, så kan man hitta en hel värld som inte syns utanpå.

Så jag tänker att jag ska försöka vara lite mer uppmärksam på det jag har runt omkring mig. Inte minst på de människor jag möter. Kanske hittar jag så så mycket mer än blommande penséer.

Syrentankar!

Om lavendel

Bortglömda vrår

Gunnels blandade, ofta blommande blogg

Arkiv

Arkiv

Sidor

Vardagsnära tankar i enkla ord och bilder