Att sortera i fack!

Så lätt det är att dela in i fack. Och så ordningssamt och systematiskt det blir. (Just i den här hyllan är det fossil, samt en del nutida snäckor som är lika med de fossila.)

Men ack, ack, ack – så snabbt det samlas damm. Och sen är det bara att välja om man vill ha det så. Eller ägna sig åt besväret med att damma, egen, och igen och igen…

Det går väl an med saker, och möjligen med företeelser och vanor. Dem kan man behöva damma av ibland, för att få dem lite fräschare och skaffa lite nya. Och vanor kan brytas – tro inte annat!

Det är värre när vi delar in människor i fack – och tyvärr görs det alltför ofta. Sedan sätter sig kliché-bilderna, och många ser dem som sanna. De känns också ganska dammiga efter ett tag, och det hjälper inte hur man dammar, och dammar. De förutfattade meningarna ligger där – och oj, vilken fel bild man får av sin nästa.

Men så finns det dem som inte låter sig sorteras i fack. Oavsett hur andra försöker att placera dem där. Eller dem som fastnar för en tid och sen kliver ur andras bilder, för att leva efter sitt sanna jag. Och då är det inte längre så lätt för dammet att fastna…