När ”plats” inte finns!

Satt och läste i vardagsrums-soffan igårkväll. Agenda fick rulla på i bakgrunden på TV´n. Så hörde jag något om Syrien och tittade upp.

Och där var de – flyktingarna! Många var barn! De hade flytt från kriget genom kulregnet, med några få tillhörigheter. Och deras berättelser var nästan mer än man kunde uthärda. Säger jag, som satt hemma i soffan i vårt ombonade vardagsrum. Men dessa människor hade varit tvungna, inte bara att höra om det – utan också att uppleva det, även barnen.

Visst har jag både sett och hört, både om dem och många andra flyktingar flera gånger förut. Men nu – de träffade mig i magen, som ett slag! "Man ska hjälpa dem på plats" – allt oftare förs den åsikten fram här i Sverige. Och inte bara från ett håll, och ett politiskt läger. Utan också från håll och från dem man inte väntat sig.

Orden tornar upp för mig när jag ser människorna, där i TV-rutan. Och jag tänker – vilken plats?