”Bortom bilderna”

Lyssnade på en radiogudstjänst när jag lagade lunch idag. Den var en riktigt bra gudstjänst. Fin sång och musik och en tänkvärd predikan. Den handlade om utmaningar och om de val vi gör utifrån dem.

Blev riktigt uppbyggd där jag stod bland mina grytor och fat. Men det som berörde mig mest var när prästen läste en dikt av Ylva Eggehorn. Har läst och hör den många gånger förr – det är egentligen en psalm – och har alltid tyckt om den. Men det var något i hans sätt att läsa den, som gjorde både ord och innebörd så levande. Och ställde frågor – Kanske Gud inte alls går de vägar som vi tror och verkar på det sätt som vi tänker. Inte ens som kyrkan och kristenheten tänker?

Innan gryningen av Ylva Eggehorn – Millenniepsalm

Så kom du då till slut, du var en främling,
en mytgestalt som jag hört talas om.
Så många hade målat dina bilder
men det var bortom bilderna du kom
Vi trodde du var användbar, till salu,
vi skrev ditt namn på våra stridsbanér,
vi byggde katedraler högt mot himlen
men du gick hela tiden längre ner.

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv
du fryser om vi inte griper in.
Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,
du bjuder älskande på moget vin.
Du stiger ut ur alla tomma gravar
du är en vind som säger: det blir vår!
Du kommer som en flykting över bergen
du följer oss dit ingen annan når.

Du är den sång om livet som jag glömde
den sanning jag förrådde dag för dag.
Jag svek mig själv; den spegel som jag gömde
bär dina bråddjup, dina anletsdrag.
Kom närmare. Bli kvar hos mig. Det mörknar
och kanske ljusnar det på nytt igen.
Ditt liv ska bära mig; jag hör en koltrast
som sjunger timman innan gryningen.