Om vår rätt att få välja…

Tänker ibland på det här med rätt och fel, och vem som bestämmer om vad som är vad. Ibland är det ju tydligt och klart förstås. Och konsekvenserna kan bli livsavgörande, eller ödesdigra utifrån hur vi väljer.

Men just nu tänkte jag mest på sånt som inte just spelar någon roll, och som inte får några konsekvenser. Som en gång när sonen kom hem från 6-års (några år sen nu) och sa att fröken sagt att han öppnat bananen i fel ände. Vadå fel ände? Hur kan man öppna en banan fel och vad är i så fall det farliga med det? Att man fortsätter att öppna i "fel ände" hela livet, och på så sätt går i kollisionskurs mot alla de som öppnar "rätt"?

För mig har det här fått konsekvensen att jag – inte alltid men ofta – öppnar bananer på det sätt som sonens fröken sagt var fel. (Och det var inte den fröken som oftast var den mest principfasta och upplevdes som lite sträng.)

Och sonen – ja, jag har faktiskt inte tänkt på i vilken ände han numera öppnar sina bananer. Tror jag ska kolla nästa gång jag ser honom plocka en från bananfatet. På nå´t sätt hoppas jag att han öppnar den "rätt", dvs på det sätt som fröken tyckte var fel! Bara för att!