Fragrance in our garden…
Lavendel och någon mynta!
Backtimjan har hunnit vissna – och foton luktar som inte! Men man kan minnas ändå – eller,…?
Lyssnade på Gomorron världen idag! Brukar ofta göra det på söndagsmornarna! Där fastnade jag för begreppet ”i läsandets nu”! Det var deras krönikör Nina Björk som sa att hon gillade bäst av att njuta av läsandet där man är. Istället för att bara läsa på för att man vill veta hur det ska bli. Som det typ är i deckare, eller liknande böcker. Hon menade att det visst kan vara spännande, men då man läst färdigt har man inte så mycket kvar.
Tänkte på att det kan vara likadant med att leva. Att vi ofta ”lever på” och vill se ”hur det blir”. Men att ”levandets nu” kan vara värt så mycket mera. Är det inte också de stunderna man minns bäst när man ser tillbaka? Kanske minns man bäst de böckerna också, när man varit ”i läsandets nu” – Det har jag faktiskt inte tänkt på!
Fast när det är riktigt spännande kan man för all del vara ganska absorberad av nuet – också! Det finns alltid så många infallsvinklar på saker och ting. Men jag fastnade för uttrycket ”i läsandets nu” och tar det med mig! Jag tyckte det var så fint!
Med en blick mot gårdagens blogg, funderar jag – hur blev det då med facit i hand?
Jodå, det blev en hel del kontor, både framåt i bokföringsverikationerna, och en hel del vad jag benämner som ”löpande kontorsärenden”, plus en massa oväntade saker som ”alltid” dyker upp…
Planteringen fick vänta. Men lite trädgårdsklipp blev det i skönt, värmande kvälls-sol…
Tillika med måste-vattningen på museet, plus lite mera musee-jobb…
Kamelpalls-putsningen är kvar – och inte heller blev det några muffins! Och ingen promenad heller för den delen. Men jag löste lite korsord när jag fikade och åt…
Och sen det där med läsningen – Ja, när jag väl kom mig dit var klockan lite mycket, så jag somnade alltför snart ifrån…
Men nu är det dag igen, och agendan är minst lika full. Fast ändå – trots allt är det lördag, och det känns lite mera tillåtet att hoppa över en del. Kanske dammsugningen kan vänta, men i bästa fall blir det någon muffins!
Att vandra i tankar genom dagens id…
De första kontorstimmarna avklarade…
Och vad blir det sen? Allt det som jag borde, eller det som jag vill? Eller lite av varje – och kanske stämmer det ibland överens?
Och putsa mässingsdetaljer på nyfådd kamelpall…
Vattna museets växter är så mkt mer än borde –
Men sen skulle jag vilja läsa (i)- inte bara en eller två böcker, utan en hel bunt!
Och gå på promenad, och lösa korsord – ja, inte samtidigt! Och kanske baka lite… Bara för att nämna ngra få exempel! När kvällen kommer får vi se hur det blev – jag kanske återkommer! Nu tickar tiden iväg…!
Tänder kan vara så olika – det kan man se av fossilen.
De här till exempel – den till vänster kommer från en sabeltandad tiger och den högra från en jättevithaj. (Den sistnämnda kunde bli upp till 27 meter lång. Hajen alltså, inte tanden…)
Sen har vi de här – den vänstra kommer från en rocka, och den till höger från en Triceratops!
Och så en tand från en bisamråtta – och en från en mosasaurus.
För att nämna några få exempel!
Tänker ibland på hur noga vi är med kläder. Att färgerna ska passa ihop, menar jag! (Och tur är väl kanske det.)
Men när det blommar ute i naturen – och i trädgårdar med för den delen – då kan det var vilka färger som helst tillsammans. Och vi tycker ändå det är vackert!
Är inte det lite intressant?
För ett tag sedan tappade den sitt huvud – Parasarolophusen! Nu har den fått det tillbaka. Och det gjorde en avsevärd skillnad på utseendet. Nu är ju det här bara en enkel dinosauriemodell, som en vän byggt upp åt oss.
Men igår läste jag något intressant från verkliga livet. Det handlade om plattmaskar. De är den enklaste djurgruppen med ett centralt nervsystem. Men om de tappar sitt huvud, så växer det ut ett nytt igen. Och inte nog med det – i det nya huvudet sitter minnet kvar, från det gamla. Det har forskarna just testat i en forskningsstudie. Det må jag säga!
Ibland brukar vi säga om oss själva eller andra att vi tappar huvudet! Men då menar vi ”bara” att vi tappar vett och sans – oftast bara tillfälligt turligt nog! Så att när vi kommer till sans igen har vi både huvud, minne och vett kvar – förhoppningsvis!
Får hoppas jag inte tappar mitt huvud idag, vad än för situationer som kan uppstå under timmar som följer…