Oh så roligt! Oh så mycket att göra! Så sa hon, Alfon Åbergs faster Fiffi! En så´n skulle man ha – som kom och gjorde jobbet när det blev lite mycket. Och som tyckte det var roligt! Nu var det ju just när Alfons skulle ha kalas som hon kom och var så snabb och fiffig. Minns inte riktigt, men tror hon tyckte det var roligt att städa undan också – efter kalaset. (Vet ni – det gillar jag också! Är sånt normalt?

)

Egentligen tycker jag också det är roligt med mycket att göra. (Men helst får det inte bli stressigt. Man kan skynda sig ändå!) Och tur är väl det, eftersom det är mycket att göra nästan jämt. Idag tänkte jag nästan skriva ett blogg-inlägg på morgonen om allt jag tänkte få gjort under dagen. Som tur var skrev jag det inte. För det är ganska mycket av det som fortfarande är kvar att göra. Men det tänker jag inte göra idag, utan någon dag framöver. 

Och en del av det jag tänkte har jag faktiskt gjort! Och tyckt att det varit roligt – utan att jag haft någon faster Fiffi! Och än är dagen inte slut! Så lite hinner jag fortfarande – jag menar, mer än att läsa böcker, lösa korsord och se andra avsnittet av Judendomens historia på Kunskapskanalen. Det börjar inte förrän kl 21 – så jag bör hinna lite mer innan dess…

Det här med böcker! Visst är det som något visst när man just fått hem dem. Om man nu köpt dem själv eller att de kommit genom brevlådan, eller på något annat sätt. Sen är det ju härligt att ha en massa olästa på  lager också, att ha att ta till av, allt eftersom…

Själv köper jag gärna på second hand eller loppis. Nya är ju så dyrt (även om det händer också). Och så gillar jag det här med att man tar till vara på böcker som redan finns. (Och saker med för den delen.) Just nu har jag några ”nya” olästa, köpta för fem kronor styck på PMU för ett par dagar sen. Dvs – de är inte helt olästa längre. Har läst en liten bit i början av allesammans, bara för att se hur de är… 

En av dem är ”Sommarboken” av Tove Jansson. För tro mig eller ej, så har jag aldrig läst den i sin helhet! Det kommer att bli en läsupplevelse i sig. Sen köpte jag ”Pojken som överlevde” av Dave Pelzer. Ni vet han som är ”Pojken som kallades det” och ”Pojken som inte fanns”. Och som mot alla odds faktiskt överlevde och mår bra idag. Att det ändå gick bra för denna pojke till slut får nog tillskrivas att det mitt ibland svårigheter fanns vuxna som brydde sig – på riktigt! Att bry sig på riktigt gör som oftast skillnad, förr eller senare. Min nyinköpta bok handlar om hans liv som vuxen, och jag ser fram mot att läsa den.

Sen har man ju hört så mycket om ”Barn 312”, så jag har gått och trott att det också var en verklig berättelse. Men se det var det nu inte – får se om jag läser den klart, inte min typ av bok direkt. Köpte också en bok om Australien och en om inte alls trevliga DNA-experiment. I roman-form, så att man kan glädja sig åt att det inte är sant. Fastän jag inte direkt är någon roman-människa, hur blev nu det här…?

Sen köpte jag ett exemplar av Leon Uris ”Exodus”! Fastän jag har ett bra, ärvt exemplar och det här bara är en sån här billighetskopia ni vet… Men det är ju en så bra bok och för 5 kr! Kanske träffar jag nå´n som inte läst och vill ha den…

Och själv har jag nu lite flera lböcker på lager – plus alla dem jag redan hade. Olästa, påbörjade eller nästan färdiglästa. Känns som om det blir en bra bokhöst! 

Fossila räkor från Libanon, som mannen kom hem med i söndags! Vi hade en del sen förut, och just så brukar fossila räkor se ut, oavsett var de hittats. Ganska lika de nutida, om jag får säga vad jag tycker. Eller för att vara precis – ganska exakt lika! 

Oktober – det är så mycket på en och samma gång! Doft av jord och regnfylld mull, som delar med sig av kommande dagars växtkraft. Sol genom morgondis eller klarblått himmelsdjup. Och ett stilla, varmt mörker som kommer som en sakta, mjuk famn efter dagens id  och mångfacetterade tankar…

Det här med ord och uttryck som kanske aldrig sagts…

”Man tager vad man haver sade Kajsa Warg”! Problemet sägs dock vara att hon aldrig sagt det. Eller skrivit ner det – säger dem som gått igenom hennes kokbok! Men tydligen innehåller många av hennes recept uttrycket ””Man tager om man så hafva kan …”. Och särskilt olikt låter ju inte det, i och för sig!

Oavsett om hon nu sagt det eller ej –  vilket hon tydligen inte har gjort – så är det ett ganska bra uttryck. I vår familj har vi en måltid som heter ”Man tager…”. Som är en travestering av Kajsas uttryck och förkortning av ”Man tager vad man haver (eller hittar) i kylskåpet.” (Perfekt rätt då man har ont om tid. Och snällt mot hushållskassan eftersom det sällan eller aldrig blir några rester som slängs.)

Tillbaka till Kajsa Warg, så undrar jag hur många så´na myt-uttryck som vandrar runt. Uttryck som används frekvent och som tillskrivs personer som kanske aldrig sagt det. Senast idag fick jag veta att Luther tydligen aldrig sagt det där om äppleträdet. Ni vet – ”Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag.”

Har nog anat att det var så och blev inte särskilt förvånad. Men faktiskt ganska glad! Vet att många tycker det är både fint och klokt sagt. Men själv har jag alltid tyckt det skulle vara ganska dumt. Jag menar om jag nu verkligen visste det, till  100% visste. Vilket slöseri med tid, kraft och engagemang. Exakt hur jag i skulle spendera dagen om så vore fallet, vet jag faktiskt inte. Kanske att jag skulle ta reda på om alla andra också visste? Lägga ut det på fb, skriva blogg-inlägg, knacka på hos grannarna… (Som kanske trodde jag var galen, om inte de också redan visste.) Hålla mig nära min familj, eftersom det var vår sista stund på jorden… Och sedan? Bereda mig på att möta min Gud – och uppmana andra att göra detsamma!?

Men jag vet precis vad jag inte skulle göra – Jag skulle inte plantera något äppleträd. Och inte något annat heller…

Förresten så har det tydligen aldrig heller kunnat beläggas att Cajsa Warg verkligen kallades Cajsa, under sin livstid, utan Christina. Allt enligt wikipedia och NE. Om det nu går att lita på – för vad ska man egentligen tro!

http://pietist.blogspot.se/2013/08/luther-and-apple-tree-did-he-really-say.html

http://sv.wikipedia.org/wiki/Cajsa_Warg

Tänk ändå när skörden är klar! När potatisen ligger packad och klar i sina säckar. För att förvaras för höstens alla potatisrätter. Och diverse andra grönsaker skördats för de närmaste dagarnas näringsintag!

Och äpplen är nedplockade från sina dignande grenar och ligger och vänder på ett fat i köket. Färdiga för konsumtion just bara som de är, eller för läckra kakor eller efterrätter…

Men jag har förstås inte gjort allt det där. Jag köpte potatis och grönsaker på s k ”självplock” av potatis. Fast man kan välja färdigförpackade säckar om man nu vill ha det. Så det blev en så´n med mandel och en självplock, på riktigt, med extra stora av rundpotatisen. (Som var extra billiga dessutom! Tänk ändå – att de som är behändigast att tillaga är billigaste också!)

Köpte några honungsburkar också, som bina surrat ihop! Men dem har jag ingen bild på… 

Och äpplena – de kom syster med! Helt gratis från deras äppleträd!  Ja, gillar verkligen att skörda. Det är bara så bäst! 

Tänk ändå vad neanderthalarna var smarta! Som i den här senaste vetenskapsrapportern jag såg!

Den handlar om att de tillverkade verktyg av ben. De skickligt tillverkade benverktygen har sannolikt använts till att göra de hårda djurhudarna, mer glänsande och vattentåliga. Samma typ av verktyg tillverkas och används fortfarande idag i samma syfte i bearbetningen av läder. Som när det gäller att slutföra arbetet av hög-kvalitativa läderjackor och handväskor.

Och det här är bara ett exempel – jag kunde skriva långa listor på hur smarta och uppfinningsrika de var. Minst lika smarta som vi! Så – om någon skulle råka kalla dig neanderthalare. Sträck på dig – och tacka för komplimangen. Vem skulle inte vilja vara som dem?

Källa:http://news.sciencemag.org/archaeology/2013/08/neandertals-were-no-copycats

Det är något visst med torra löv! Att känna hur det prasslar när man vandrar bland dem. Någon mer som går just där de finns? Om det så bara är ett litet stråk, och resten av gatan eller trottoaren är helt fria. Eller går upp på gräsmattan eller marken bredvid för att få uppleva hur det prasslar?

Såg förresten en lövhög då jag var ute idag! Vem minns inte hur det var att hoppa i sådana. Var länge sen nu – och visst blir man sugen. Hade dock ingen räfsa med mig, så att jag kunde räfsa ihop efter hoppande. Och att hoppa och lämna löven kringspridda – det hade nog inte uppskattats…

Men jag hade kameran med så jag kunde ta några bilder. Och drömma om hur det brukade vara – och kanske kan bli en dag. En dag då allt stämmer överens, med lövhög, räfsa och vackert väder – så att löven är torra menar jag! Som de var idag – och tänk ändå så många löv, och vart och ett är värt att betrakta, om man nu skulle ha tid.

Tänker ibland på Bo Setterlinds dikt ”En sten på marken Ska man inte förakta Den har också en himmel Bara vi ger oss tid”. Tänker på att det gäller så mycket som vi ser i naturen och tar som för givet. Och så byter jag ut lite i mina tankar. Som idag mot ett löv. Nu finns ju inte Bo Setterlind kvar härnere så jag kan fråga om det är ok. Men jag tror inte att han skulle ha något emot det. Och hur som helst, så gör jag det ju bara i mina tankar…

Visste ni att dinosaurierna bytte tänder en gång i månaden? Nåja, inte alla – det var bara de största, de så kallade sauropoderna! Och inte riktigt alla de heller. Och inte alla riktigt så ofta.”Så ofta som upp till en månad” står det i forskar-rapporten. Men ändå! Hos vissa dinosaurie-fossil har forskarna hittat fem reservtänder under varje tand i käkarna!

Fast visst kan jag förstå det. Men tanke på att de var flera meter långa och vägde en avsevärd mängd ton så måste det förstås gått åt massor med gräs och andra växter. Och blivit en hel massa tuggande! Så nog kan man förstå att tänderna slets ut efter ett tag!

Även nutida hajar byter sina tänder ofta. (Förresten gjorde de forntida det också. Det har man också förstått av fossilen.) Ni vet de där dubbla tandraderna som ger hajen dess karakteristiska och beryktade, skräckinjagande utseende. I själva verket är det endast den yttre, eller några av de yttre raderna som är funktionella. De inre tandraderna utgörs av ersättningständer som fälls fram när yttertänderna slitits ned eller lossnat. Dessa förnyas livet igenom. Hos valhajen (världens längsta fisk) kan det röra sig om upp till 300 tänder.

Funderar på om även de forntida sauropoderna såg skräckinjagande ut med sina dubbla tandrader! Och om forskar-illustrutatörererna nu kommer att teckna om bilderna på de stora fridsamma djuren? Försöker föreställa mig hur jag tror det kan ha sett ut, men på något sätt ser det lite skrattretande ut i mina tankar. Men jag tror  förstås ändå att det kan vara sant!

Källor:http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0069235
http://phys.org/news/2013-07-plant-eating-dinosaurs-teeth.html