Numrafemsmyran, tjärdalar och så vidare…

Livet är fullt av lärdomar! Senaste veckan har jag bland annat lärt mig om kavelbroar och Numrafemsmyran, törskatesvamp och tjärdalar. Sånt jag inte hade en aning om sedan tidigare.

Visste ni förresten att under mitten av 1800-talet brändes nästan all svensk tjära i Västerbotten, med Umeå som ledande exporthamn. Det var tack vare de vidsträckta tallskogarna här i länet, där det fanns gott om kådindränkt tallvirke, som var nödvändigt för tjärproduktionen. Töre eller tyre, som det kallas. Tyre – ett ord som man ändå känner igen. Fast det kådindränkta tallvirket räckt inte till, så man skadade en del friska träd, för att få fram mera töre. Var ju inte så snällt mot tallarna direkt, men mycket tjära blev det!

Lite märkligt att tänka på att gammalt och skadat material blev till en så viktig resurs. Värt att tänka på är också att så mycken möda och hårt slit låg bakom tjärframställningen. Idag sammankopplas tjäran kanske mest med lukten från nytjärade bryggor och båtar, i samband med sommar och rekreation. Tiderna har sannerligen förändrats!