Lite olika hur vi människor trivs – för oss själva, i större eller mindre grupper. Eller till och med krypa in i någon vrå – någonstans!

Oavsett hur vi trivs som mest kan det nog vara lite olika, från dag til dag och vilket sammanhang det gäller…

Det som känns viktig är att ingen som inte vill vara ensam ska behöva vara det. Kan önska att jag var bättre på att se, förstå och fånga upp det. Men att visa respekt åt andra hållet tycker jag också känns viktigt! Det bör man väl också vara lite känslig för och fånga upp. Eller…?

Än finns lite julgodis kvar! Och några chocklad-bitar! Det blir ofta lite så! Ni vet så´na där bitar som man väljer till sist, eller inte alls. Åtminstone inte under julen när man har som lite mer att välja på! Men som man blir lite småglad att hitta igen, när man tänkt att det är mer eller mindre slut!

Och när jag tänker efter så finns det några pepparkaksmuffins kvar i frysen, plus någon julrulltårtebit och kantänkas något annat smått och gott. Och det bästa av allt – en burk blåbärskakor! Fast dem är inte kvarglömda, dem gjorde jag extra till en bjudning sent i helgerna! De är favvisar, både av familj och gäster!

Att glädja sig åt det lilla! Tycker det är så fint! På en hel massa områden – och viktigare sådana – än sparat julgodis!

Förr trodde jag inte att jag gillade tyllgardiner! Men sen råkade jag sätta upp ett par (hade nog inte hänt om de inte varit prickiga)…

Och nu när solen bryter igenom dem så fint. Och samtidigt glittrar så vackert på snön! Kan bara konstatera – att jag gillar det!

Gillar typ, vanliga löpande kontorsärenden. Helst sådana med lite blandad mix. Såna där sak för sak görs. Handling för handling utförs. Och sen blir man någorlunda klar – åtminstone med en del av det. Tills nytt inkommer, och så börjar det om. Trivs med den delen!

Sen finns ju de där andra också. Dem som man bara kan göra en bit åt gången av, för att de är så omfattande. De kan ju också gå an, och till och med vara roliga. Men man har inte den där känslan – med att sak för sak görs. Och att handling för handling utförs. Det är som lite extra trevligt!

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.”

Så skrev han – Stig Dagerman! På nå´t sätt har den dikten fastnat, och dyker upp ibland i tankarna. Inte vid några direkta tillfällen, utan bara så där ändå!

Vet inte varför just den har fastnat. Men något särskilt är det väl med den, då den blivit så känd och är ihågkommen än idag. Fastän det är så länge sen nu som han skrev den… .

Sen hade han ju ganska så rätt också. Att göra om jorden är ju inte så alldeles lätt. Många har försökt, men få har lyckat – om man så säger.

Och sen det här med att göra någon annan människa väl och stilla någons hunger. Både när det gäller brödfödan och de andliga behoven – Ja, det kan man ju också fundera på hur bra man lyckats och lyckas med det! Så alldeles lätt verkar inte det visst inte vara heller. Om man rätt tänker efter… (Man behöver ju bara gå till sig själv.) Fast alldeles omöjligt bör det ju inte vara – ändå!

Tänk ändå vad man kan lita på solen! Snart går den upp över Västerslätt, över Umeå och på många ställen därtill! Och om det snöat, regnat eller bara varit mulet och grått  – ja, då hade den ju som gått upp ändå! Det kan man som säkert lita på, så tryggt det känns ändå! Jag menar – så mycket annat är ju ganska otryggt, i såväl små som stora sammanhang!

Ibland kan man ju faktiskt förstå att det både fanns och fortfarande finns dem som tillbad och tillber solen. Men själv lyssnar jag på där det står skrivet att man inte ska tillbe det skapade framför Skaparen. Så jag väljer att tillbe Skaparen själv – och tacka Honom för Solen, och en massa annat därtill…

Det här med att längta…

Tänkte på det förut idag, när jag längtade hem! Och tänkte på att det kan vara i så många olika sammanhang! Ibland så längtar man bara! Efter något som man inte riktigt vet vad det är… Kanske är det det där ”något” som Dan Andersson skrev om…

Fast i och för sig vet man ju inte riktigt på vilket sätt han tänkte och längtade, Dan Andersson. Bara att det måste varit lite ensamt och jobbigt där vid kolmilorna. Om han nu var vid en sådan då han skrev just det här om ”något”. Det går säkert att ta reda på. Men just nu hinner jag inte, för vi fick strömavbrott ett tag. Och det tog ett litet tag att klura ut felet. Det var min man som gjorde det, men jag blev försenad med en massa saker. Och så stannade tvättmaskinen mitt i tvätten…

Det fick mig att längta efter att elen skull komma tillbaka. Fastän den bara var borta delvis i huset. Och då tänkte jag på hur bra man egentligen har det, och att man glömmer att vara tacksam. Så tänker man alltid då något inte fungerar. Och sen när det fungerar – ja, då glömmer man bort det där med tacksamheten. Och så här säger alla, så det jag skriver är inte så unikt – och så skriver jag det ändå och tror att någon ska vara intresserad…

Just nu längtar jag inte så mycket, utan är ganska nöjd! Jag har ju fått en del av det jag längtat efter. Att ha kommit hem, att elen är tillbaka och att jag hör hur tvättmaskinen tvättar på i bakgrunden.

Och så kan jag sitta här och skriva… Tänk ändå, så bra! (Hoppas jag inte låter allt för självbelåten…)

La ut ett par bilder med snö på facebook häromdagen! Reaktionen lät inte vänta på sig! ”Oj, har ni så mycket, Vi har barmark” och liknande kommentarer kom straxt utifrån landet…

Fast jag skojade bara lite! Precis som dessa bilder, var de bilderna från förra året. Just då var det barmark här också! Det var det en face-book-vän i Göteborg som kände till, så hon lite avslöjade mig. Nåja, jag hade tänkt berätta det ganska snabbt ändå och gjorde det också. Fast någon tyckte då – i all vänlighet – att jag inte fick skoja om så allvarliga saker. Så jag bad lite om ursäkt, och sen småpratade vi lite om livet i stort eller något däråt – minns faktiskt inte exakt. Men jag minns det som ett småmysigt samtal – och så minns jag det där om snön!

Nu har det kommit lite snö ändå! Och de som så gärna velat det är glada! Och jag är också glad – inte för snön, jag är som bara glad ändå, oavsett! För mig får det gärna vara barmark och helst sommar hela året. Fast utan värmebölja. Den gillar jag minst av allt! Nåja, vår o höst är inte så dumt det heller. Och vintern – ja, den får väl hänga med. Vad har man för val, hur som helst? Men helst ska det vara soligt och klart på dagen, månsken på kvällen och natten och inte så mycket mer än 10 minus.

Och så ska det vara sparkföre, så man kan ta sparken när man ska någonstans! Eller bara som ändå!

Jodå – jag vet att den ser sliten ut! Men den dugar så bra ändå!

Jodå – den hänger uppe än julgardinen!

Det får den nog göra ett tag till, det brukar bli så! Fast om den varit röd med tomtar på hade jag förstås tagit ner den.

Nu är den risken inte så stor, eftersom jag inte gillar tomtar särskilt mycket. Och inte rött heller för den delen. Undrar lite över det med jul och rött, om det har någon grund eller något som bara blivit?

Själv försöker jag undvika allt det röda. Lillfönstret över diskbänken går exempelvis mest i rosa, och får göra det till julen också. Och den enda jugardinen, nämnd ovan är som synes olivgrön. En av mina favo-färger, nummer ett nästan.

Och i fönstret på övre hallen blev det i år prickiga tyllgardiner. Trodde inte ens att jag gillade tyllgardiner. Men de fanns i en blandad textil-låda, köpt på Nolia-loppis. Prick-nörd som jag är så hängde jag upp dem. Fast jag kan nog tänka mig att de av andra betraktas som sommargardiner. Men vad gör väl det – vad andra tycker! Tillsammans med glitter och stjärna gillade vi arrangemanget!

Men allt med stjärnor och glitter är undanstuvat nu förstås!  (Och tyllgardinen är bara tyllgardin och ingenting annat.) Det enda som finns kvar är gardinen i köket. Och så gamla, vanliga julkort som det fortfarande finns dem som är underbara nog att skicka. De sitter också i köket – på en anslagstavla. Får kanske lov att plocka ner dem snart, fast inte riiiktikgt än…

Och se där – vips så kom det med några julbilder igen. Fastän jag tänkt sluta med det! Ska försöka undvika det i fortsättningen, åtminstone några månader till!