Pojken som överlevde!

Skrev följande i ett blogginlägg när jag läst ”Pojken som inte fanns” av Dave Pelzer.

”Läste aldrig “Pojken som kallades Det” av Dave Pelzer!

Har dock nyligen läst fortsättningen “Pojken som inte fanns”. Funderade hela tiden om det verkligen var en biografi. Dels utifrån sättet den var skriven på, och dels att man försökte hoppas att den inte var sann.

När man läste efterskrifterna förstod man att den tyvärr är sann. Dave Pelzer är nu vuxen, mår bra och föreläser om barnmisshandel och familjer i kris. Det är USA det handlar om här, och man hoppas att förhållanden och myndigheternas sätt att agera har ändrats. Det mest chockerande är dock att den värsta misshandeln och avståndstagandet kom från pojkens egen mor. Och hans far hade tydligen inte så mycket att sätt emot. Hur kan det bli så?

Att det ändå gick bra för denna pojke till slut får nog tillskrivas att det mitt ibland svårigheter fanns vuxna som brydde sig – på riktigt! Att bry sig på riktigt gör som oftast skillnad, förr eller senare.”

Nu har jag läst den tredje av Dave Pezers böcker ”Pojken som överlevde”! I den återberättar han en del, samtidigt som han beskriver sitt fortsatta liv och kampen mot sitt förflutna. Och återigen tänker man – kan detta verkligen ha hänt! Tyvärr, tyvärr så förstår man att det faktiskt  har gjort det!

Men det fantastiska är att det också är möjligt att vinna kampen mot sitt förflutna, läkas och må bra! Och fortsätta att leva självutgivande för andra – för att också de ska få vinna sin framtid!

Bitvis är böckerna svåra att läsa, men läs dem gärna ändå! Jag är glad att jag gjorde det – de ger perspektiv!