Pärlhyacinter sakteliga på G…

Jo, jag vet! Många har det just nu jättejobbigt, och önskar att det inte fanns en endaste björk! Och för deras skull – och jag hoppas jag är ärlig nu – så önskar jag det också! Nu i vårens och tillväxtens tidd borde alla bara få njuta av allt det vackra som kommer upp och fram allteftersom. Särskilt här i Norrland där det ofta är mera kargt än rikligt när det gäller växter  – en bra bit framöver…

Desto gladare blir man för allt som spirar. Pärlhyacinterna så sakteliga på G… Scillan som samsas med de fjolårslöv som fortfarande väntar på räfsan. En ensam blåsippa bredvid en stor orsten. (Jodå det växer flera på andra ställen.) Och vitsippor, där det fortfarande finns gott om outslagna knoppar. Visst händer det att jag saknar det småländska, blommande överflödet om våren (för att inte tala om försommar). Men just nu trivs jag här och nu, där varje liten sippa bjuder på sin glädje.

Och ja, även björkhängena för min del. Just nu knappt utslagna, tillsammans med det gröna som börjar synas på bladen. Glad för att sporerna inte sprids genom nätet, vågar jag mig på att dela – ändå!