Så var det dags att plocka bort från året påsk! En både vilsam och upplevelserik sådan… 
Men en ny arbetsvecka är inte så dum – den heller! 
Nej,då – så händig är jag inte! Tycker bara bilden passar bra som arbetsbild. Själv knatar jag på på mitt kontor! Och sanningen att säga, är det där jag trivs allra bäst!
Så – årets påskhelg förgår! Men arbetsglädjen och den djupa, sanna påskglädjen består! 
Tog med mig fikat ut till Rexen igår! Det var som så härligt varmt ute därute. Solen sken från en klarblå å himmel. Låter som en bokfras, men det gjorde den – nästan intensivt!
I det lite ostädade hörnet, just intill, har scillan börjat blomma…
Och på framsidan av huset har de slagit ut i fullaste blom. De här som knoppats och bidat, och så sakteliga närmat sig det stadiet… 
Klart att det blev vår – även i år!
Jag gillar Annandagar! Som nu – Annan dag påsk! Med lite fri ”översättning” – ännu en dag av Påsk! Som en extra bonus-dag, när helgen börjar ta slut, men det ändå finns kvar en dag. Att vara fri och ledig på och göra lite just vad som just faller en in! (Nej, jag vet inte alla är inte lediga…) Om man inte har bjudning förstås, som också kan vara berikande. Vilket vi inte har i år, om vi inte tvärbjuder någon till kvällen…
När kylskåpet fortfarande rymmer så mycket av helgens mat, att man slipper laga nytt. Och när påsken ligger kvar i huset, med sitt lagom myckna påskpynt… 
När ”påsk”- kaktusen blommar oplanerat, och med sina knoppar berättar att den tänker fortsätta med det ännu ett bra tag… 
När påskens budskap dröjer kvar i hjärtats innandömen. Inte minst efter gårdagens påskdags-mässa, som någon liknade vid en uppståndelsefest! Och vars toner klingar kvar, så eftertänksamt vackert och kommer att göra det, länge, länge än… 
Vem sa att det är påsk, bara några få dagar om året? 
Påskdagsmorgon! En rad ur en dikt av Ylva Eggehorn dyker upp i mina tankar ”Att inte himlen brast av glädje den morgonen!” Så – jag googlar fram den (lätt). Ser att det är sista raden – och här är hela dikten, i sin jublande glädje. ”Gråt inte mera, Maria…”
Morgon, morgon, lyckliga morgon!
Gråt inte mera, Maria!
Stå inte där och stirra dina ögon tomma på gravmörkret,
på tomheten, på döden,
han finns inte där!
Fäst upp ditt hår, torka dina tårar –
Maria, vänd dig om!
Där i den levande trädgården
där i den tunga grönskan
där i gräset som är tungt av dagg
och blommor
där i blommorna bland fåglarna med hela staden för sina fötter
med hela världen för sina fötter, med hela ljuset i sina händer,
med hela himlen dåraktigt blå av morgonvind,
med fåglar, barn
överlistade vakter,
bortsprängda stenar –
”Maria”
”Herre”
Att inte himlen brast av glädje den morgonen!
Det här med påskafton! Tänker ibland på att det inte finns någon direkt kyrklig tradition. Kanske finns där någon i vissa sammanhang och inom vissa samfund – jag vet inte. Men kan inte minnas att jag själv sett så mycket av det.
För Jesu första efterföljare var den här dagen så långt från en vanlig, svensk påskafton som man kan komma! Rädda, förtvivlade och djupt sorgtyngda satt de där – en del tillsammans, men väl inlåsta. Och Jesus – ja, enligt Bibeln så utträttade HAN mycket den här dagen, men på andra sidan graven…
Citerar från Lukas 12 – och det är mycket sista meningen jag tänker på.
”Jesu begravning
50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. 54 Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.
55 De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.”
Tycker inte vi varken behöver låsa in oss eller ”vara stilla”. Inte nu när vi vet hur det hela slutade! Men ändå! Varför är det så kyrkligt tyst kring den här dagen, när dagarna runtomkring – med rätta – uppmärksammas så mycket?
Men jodå, jag gillar en del med ”vanlig” svensk påsk också! Har sparat en del påskpynt, som jag trivs med att plocka fram – fast utan överdrifter! (Avskyr exempelvis fjädervippor, så´na man sätter i björkris.) Gillar också mycket av påskmaten, och kokar några ägg – men vi äter inte särskilt många. Och påskgodis – ja, i år har vi inte köpt något sådant alls!
Men allt det där är ju bara utanpåverk. Som lite kristyr uppe på själva kakan! När man skrapar av det, så finns ändå kakan kvar där inunder! Så vill jag åtminste ha det på min påskafton! För vem vill och klarar av att enbart äta kristyr, utan kaka? Då skulle man må, ganska dåligt i längden… 
Fortfarande tre gula krokusar – de gläder sig i solen idag! Den blå har fått sällskap av ännu en, som smyger som den första under grenverken…
Blåsipporna var flera än jag trodde, hade gömt sig under fjolårslöven. Erfarenheten av blåsipppor och fjolårslöv borde sagt mig det!
Vitsipporna segar, och tar tid på sig, tycks vänta på värmen, och nöjer sig inte med solen allena.
Men även gullvivan börjar skyggt visa upp sina blad, och sedumväxterna skjuter nya små skott. Likt små ljusgröna rosor!
Och jodå, jag vet att det blommat länge och i överflöd på sina ställen. Men detta är här och nu – och hos oss som undret sker just nu, och på nytt varje år!
Som i Bibelns höga visa – ”Ty se, vintern är förliden,…Blommorna visar sig på marken, sångens tid har kommit” (kap 12).
Så tycker jag också att det känns – att det sjunger i markerna, bland krokusen bland fjolårslöven och i mitt hjärta och mitt liv! Att det är långfredag idag – Good Friday – gör bara tonerna mer markanta och klara!
Dagen går över mot Getsemane-afton och Påsk… Och det börjar kännas finstämt inombords, redan nu! Vi har det städat och fint inför påskhelgen. Och jodå, det är lite påskpyntat också, lite lagom sådär!
Hittade en inspelning med Viktor Klimeko av ”Getsemane Trädgård” på Youtube! Så glad jag blir Har den på kassett, men alla kassett-spelare har pajat, och jag har saknat den! Förr spelade jag den alltid när jag kom hem från Getsemane-afton på kyrkan. I år väljer jag att fira Getsemanestund på Frälsningsarmén, där flera kyrkor firar tillsammans. Och efter det kan jag gå hem och lyssna på dena finstämda sång, framförd med sådan inlevelse.
https://www.youtube.com/watch?v=gU8tppfiYsU
För övrigt har jag face-book-samtalat om att skapa bra samtal, även utifrån sådant som inte är så bra! Gjort en ugnspannkaka till middag, och observerat att vi nu har tre gula krokusar i trädgården – förutom den blå!
Imorgon är det Långfredag! Eller som det heter på engelska – Good Friday! Så tycker jag också – och ser fram mot helgen som kommer!
Så många gånger det sagts tidigare, och jag säger det igen – det här med orden. I såväl som tald som skriven form. Hur de kan bygga upp, uppmuntra och engagera. Men också skada och göra illa. Plus informera etc, etc… – också förstås!
Tungan är som ett roder som styr oss, skriver Jakob i ett brev i NT! Så rätt han har! Jag hoppas och ber idag att min tungas roder ska styra mig rätt, de gånger jag yttrar mig under dagen. Både då jag säger eller skriver något!
Ikväll är det Getsemane-afton! Det är jag glad för!
Dymmel i Sverige och Askons i Finland! Så säger man tydligen idag!
Själv visste jag inte vad något av det var! Men dymmel var tydligen träplugg eller kläpp av trä som man bytte ut metallkläppen i kyrkklockorna mot, så att de skulle klinga mer dämpat under stilla veckan. I brist på en sådan lindade man in kläppen med tyg. ”Säck och aska” hör till fastan, därav askonsdag.
Så – nu har jag lärt mig något nytt idag! Det var fb-vänner som tog upp och som berättade. Undrar om just några vet och fastar idag! Och några kyrklockor hör man sällan nu fört tiden, mer än ibland om söndagar! Finns nog några ändå som vet att det är stilla veckan – och till och med bryr sig!
För övrigt har vi påskhandlat på ICA, som nu tagit bort sin stötande reklam-film. Heder åt ett företag som lyssnar! Och sen har det slagit ut ett par gula krokusar i trådgården. Den blå blommar fortfarande. Ja, det var väl det allra viktigaste idag – än så länge!
Lite intressant att ”Stilla veckan” och vår kristna påsk i år sammanfaller med den judiska påsken!
De första kristna firade också påsk, till minne av Jesu död och uppståndelse, vid samma tid som den judiska, Det gjorde man i ca 300 år, innan man vid kyrkomötet i Nicaea 325 separerades den kristna påsken från den judiska. Anledningen till beslutet sägs vara att man inte ville att den kristna och den judiska påsken skulle infalla samtidigt.
Lite märkligt beslut kan jag tycka! Tycker det vore fint om dessa båda högtider än idag firades vid samma tidpunkt. Med den judiska påskens ursprung i GT, som en resonansbotten, till alla de profetior som Jesus uppfyllde i NT. Jovisst, det kan vi ju ha – och har- ändå! Men som en extra påminnelse, och ett vittnesbörd åt båda håll!
Men i år infaller dessa högtider som sagt var samtidigt! Så – tror jag ska tänka lite extra mycket på det i år! 
![IMG_6222[1]](http://blogg.vk.se/gunnelsblogg/wp-content/uploads/sites/620/2017/07/IMG_62221.jpg)
