Nyss visade blommorna sin lågmälda prakt! Nu har de mognat till nypon! Bara ett av den mångfald som mognat fram, när nu hela sommaren mognar till höst! Och jag tänker återigen hur sant det är, att ”i september är sommaren mogen”! Och frågar mig om mitt eget liv – vad bär det för skördar? Av allt det som blivit sått i hjärtats innandömen?

Kom häromdagen att tänka på Pär Lagerkvists välkända dikt ”Det är vackrast när det skymmer”! Jo, jag vet att den handlar om den där stunden på dagen när dagens ljus går över mot mörkret. Men tänkte att det lite kanske kan handla om hösten – när sommaren går över mot vintern.Nej jag vet – man får inte ändra i andras verk. Fast – jag ändrar ju inte i själva dikten, utan lite som utanför. Citerar de båda första verserna – 

Kan det sägas vackrare? Och så tänkvärt – ”som ett lån”. Så lätt man glömmer det, och tror istället att man äger. Just nu är jag glad att jag få låna så länge!

Ja, hur blev då? Jag menar om man tittar tillbaka på gårdagens inlägg och vad jag listade upp! Jodå, bokföringen har hunnit ikapp (eller om det var jag) och delar av skrivbordshögarna avklarade.Den planerade dammsugningen är gjord, och sovrummets fönstelampa ställd på plats! Plommonkakan är dessvärre inte bakad, och plommonen delvis uppätna av familjen. Och nej, några nya frukter eller annat är inte hemköpta. Och sen hände det så mycket, och nya uppgifter dök upp och allt blev ganska bökigt! Idag däremot blev en ganska lugn och bra, liksom mellandag. Och det gick så bra att jobba på, i en lugn, jämn takt… Och det här Bibelordet om vapenrustningen då, jo, så här står det bland annat i brevet till Efesierna – ”13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger…”   Låter ganska bra, tycker jag! Imorgon är det en ny dag, då ska jag skriva några nya artiklar, jobba undan resten på mitt skrivbord, gå till ICA och köpa frukt och grönsaker, baka någon kaka och… …Leva, röra mig och vara till! Det är ju som viktigt – det också!

Så mycket fint att få göra idag, och hinna färdigt!

Som exempelvis – hinna ifatt med bokföringen, skriva flera nya artiklar och jobba undan högarna på mitt skrivbord! Dammsuga övervåningen, damma ordentligt på sovrummet och ställa fram den lilla fönsterlampan. Den som behövs nu igen då det blivit mörkare på kvällarna. (Vart tog de ljusa sommarkvällarna vägen?) Köpa frukt och mjölk och kanske något mera på ICA. (Var tar vår frukt vägen hela tiden?) Baka en plommonkaka och kanske något mer.  Rensa lite till i trädgården, och fota lite förändringar…Och så får jag inte glömma att vara glad för att leva och finnas till. Trots att mörkret tätnar i världen och ondskan visar sitt grinande ansikte i alla möjliga hörn och vrår, och ofta ganska öppet. Nej, vi får inte låta oss luras att den enbart håller sig till höger eller vänster, inte ens till mitten! För tyvärr har ondskan många ansikten, och många skepnader – det gäller att vara på sin vakt! Minns att Paulus skrev något om en andlig vapenrustning, tror jag ska studera den lite mer på nytt… Det ska jag också göra idag! Men inte som en tung, en-sak-till-att göra, utan som en förmån! Och kanske jag inte riiktigt hinner allt det övriga, just idag. Men det där med att få vara vara glad, för att leva och finnas till, det är jag förunderligt nog allaredan!  

För övrigt så tog jag lite ute-ledigt på eftermiddan! Trädgårdade lite först, och strosade sedan runt lite i sensommaren-glädjen! Flugsvamparna hade börjat sticka upp,     och enstaka och ibland små grupper med blommor lyste upp i det fortfarande gröna gräset. Rödklövern är som alltid trofast, även då sommaren är sen. Och röllikan hakar ofta på vid denna tid, då så mycket av högsommarens överflödande blomster har tackat för sig! Och jag tänker, som så ofta förut – att det är ofta i det lilla som man ser det stora! Att varje liten blomma är som ett mirakel i sig, Och designen så mycket mer underfundig än vad människan kan åstadkomma! Längs träkanten vid gångstråket växte mossan, som i mjuka, små gröna kuddar.(Jo, jag vet – de ser ut som de är upp och ner. Så jag vände på ett par av bilderna, som ser ut som de är rätt, fastän de egentligen är felvända.)Väl hemma i trädgården igen, så blommar sommaren sista (?) vallmo vid husknuten. Och de (sista?) rosorna draperar sig som vackra tygvolanger. Bina söker nektar bland sedumväxterna, medan vildvinet alltmer börjar skifta i rött! Så kanske ändå, att hösten har börjat viska sitt vackra språk. Men vädret idag är sommar, och jag kallar det hellre för sensommarens vackra språk. Och öppnar mina sinnen och lyssnar!

Har följt det här trädet en tid! Plus flera andra rönnbärsträd runtomkring, bara några meter från huset där vi bor. Just det här trädet var så särskilt fint, som en koja eller en rönnbärs-sal att gå in. Brukade ta den vägen ibland till ICA, eller ärenden åt det hållet. Eller kanske bara ut på en fotopromenad. Det var det jag gjorde igår! Sa senare till mannen att jag hoppades att ingen skulle få för sig om att såga av grenarna. Jag menar om man tyckte de växt sig för långa eller så!

Och så idag, var det mycket värre än så! För inte bara grenarna, utan hela trädet var borta. Inte ens stubben fanns kvar! Där det vackra trädet stått, fanns nu bara stora, fula traktorspår! Och någon ensam, ledsen rönnbärsklase i spåren. Det här trädet, just innan, stod turligt nog kvar – hoppas det så får förbli! Men man vet aldrig…Likaså jätteträdet, just intill, men var kapat på sina stora, vackra grenar , som hängde ner mot marken! Och visst – hela Umeå är fullt av rönnbärsträd! Och fåglarna har nog att äta så det räcker! Det fanns för övrigt ett förmodat skatbo i det nedsågade rönnsals-trädet. Hade funderat på att försöka fota det, men nu är den chansen borta! Men själva trädet hann jag fota, innan det mötte sitt sorgliga öde. Så fotona har jag åtminstone kvar. Det är jag glad över!

Blir så lätt många rönnbärs- och äpplebilder, just nu!Men det är så´na skönhetsupplevelser, när man gå där mellan träden! …Och som igår, i den milda, ljumma sensommarvärmen. Och jag tänker – människan må skapa fram mycket vackert, men det Gud designat – är som allra vackrast ändå! Om än ofta med enkelhetens raka budskap och charm!

”Skapa nytt inlägg”, står det! Och så är det alldeles vitt och blankt. Förutom styrtecknen etc förstås! Men när det gäller min egen skrift… Jag gillar det! Om ngn läst mina tidigare inlägg, så vet ni att jag ofta kommer tillbaka till det! Och se – nu är det inte vitt och blankt längre. Så snabbt som det förändras!

Min nya morgon, nya vecka och nya månad är inte heller ny längre. Ett par timmar sen jag vaknade, och flera timmar sen augusti mjukt och sakta gled över i september! Vackra fina september! Som just nu känns fin och opåbörjad ändå – nästan som ett oskrivet blad!

Hoppas jag gillar att läsa, när månaden skrivits klar…