”Jag vill väcka morgonrodnaden…”

”Upp Psaltare och Harpa. Jag vill väcka morgonrodnaden!”

Så skrev han David, någonstans ute i öknen, på flykt undan Saul som ville ta hans liv. Fast i nu, nyare översättning står det ”vakna lyra och harpa”! Men just här gillar jag den gamla, det låter så uppfodrande och härligt! Inte så att jag tror att David trodde att han verkligen kunde göra det. Men det visar hur glad han var! Att han var beredd att möta dagen med glädje, trots alla besvärligheter. För i versen just innan står det – ”Mitt hjärta är frimodigt, Gud,
 mitt hjärta är frimodigt. 
Jag vill sjunga och spela.” Och tänk att han kunde vara så glad och frimodig i den besvärliga situation  han befann sig i.  Hänförs alltid när jag ser morgonrodnaden! Fotona här är tagna vid niotiden i morse. Ett litet rosa morgonrodnadsmoln med månskäran fortfarande synlig vid kanten. Tyvärr kom jag inte åt att fota hur morgonrodnaden sprakade gyllenröd en bit därifrån. Och straxt efteråt var den borta och dagen var här!

Skillnaden mellan mig och David, som sedermera blev kung i Israel, är att han utropade så fint om morgonrodnaden redan innan den kommit. Jag tänker på den när den redan är här! Fastän jag inte har det lika besvärligt som han. Men glad är jag som oftast ändå, över den nya dagen. För som jag nämnt några gånger förut, så gillar jag nya starter. Så ock mornar! (Citatet står omnämnt i två av Biblens Psaltarpsalmer, 57 och 108.)