…en vanlig vinterdag! Jagade solen efter lunch idag, och tog sparken till hjälp. Försökte hinna innan den sjönk bakom trädtoparna. (Solen vill säga!) Och jodå, nog hann jag ifatt, där den glittrade i snödrivornas kristaller. Och kastade långa skuggor från sparken och mig! Sparken ja! Noterar varje vinter att jag måste måla om den till sommaren, men varje sommar flyktar det som luftiga sommarmoln. Så – nu är det som det är, Men den fungerar utmärkt, alldeles utmärkt! Så gjorde också jag, när jag kom in på kontoret igen!
Att raska en bokmärkesgran, eller…?
Det är Tjugondag Knut och kanske skulle jag ta ner den här granen från väggen. Men på nå´t sätt gillar jag den, där den sitter, så nåja – jag får väl se! Ovanför på väggen sitter en annan bokmärketavla, så lite grand hör det som ihop. Någon riktig gran har vi inte haft, så den slipper man raska. Ganska skönt faktiskt! Det enda av julpyntade jag inte gillar, att sätta upp små saker på grenar och sticka sig under tiden. För att sedan återupprepa proceduren omvänt, med stickandet och allt. Men fint är det när man har den, det måste jag medge. Försöker låta bli att sakna den, och faktum är att när vi nu varit utan den några år, så får jag nästan känna efter den här saknads-känslan. Och det är inte helt säkert att den infinner sig alls! För övrigt går vintern vidare, med den snö och kyla som är. Kontorets trygga tillvaro tassar på i tämligen behagligt lugn. Och i köket byter jag nog snart ut kardinalburkarna, mot någon annan årstidsform. Men just ni är de kvar där i hörnet, även om julbrickan flyttats därifrån. Trots allt finns det ju fåglar året om. Får se hur jag gör med bokmärkes-granen – imorgon!
Jul och Mumrik tar farväl…
Visst lyser de fortfarande i några enstaka fönster – stjärnorna och stakarna. Så ock hos oss, det ska medges. Mest som en eftergift åt mannen, som tycker det blir så för mörkt om man tar bort det. Så de får väl vara kvar liite till… Men allt det andra är borta, nedpackat på plats i sina lådor. Ekorren har sparat lite nötter, och snusmumriken spelar en avskedsmelodi. Vackert och lite sorgset på samma gång. Men ändå som med en inneboende glädje! Välkommen vackra vinter-, just efter julen-tid! Då är du nästan som bäst!
Avpyntning pågår…
Julen kom och julen gick, varade – ja, längre än ett ögonblick! Och fint var det, på mångahanda sätt! Men det var då, och nu är det nu. Och nu avpyntar jag huset för fullt! Och det känns inte så dumt det heller. Det här med att plocka ner, lägga i rätt lådor – kanske en del får nya eller ja, i varje fall några andra än de vanliga. Det skapar som lugn och harmoni, även inombords! Och julfriden – ja, den får leva vidare i hjärtats innersta vrå. Julen förgår, men Jesus består! Så enkelt kan kanske uttryckas vad julen gav, som stannade kvar…
Kontorar igen…
Kontorar igen! Inte så oävet. (Var nu det ordet kom ifrån, kan inte minnas att jag någonsin använt det förut! Och vet inte riktigt om det riktigt passar, men låt stå!)
Inte så att jag helt haft kontoret avstängt under alla helger och de få oröda dagar som varit. Men det känns som lite mer på riktigt idag. Även om – det måste medges – känns lite splittrat och okoncentrerat. Och blir mest lite småsaker som samlat sig. Men imorgon – då ska kvarvarande verifikationer för 2014 bokföras! Det ni! Nåja, så jättemycket är inte det heller. Var ganska så ifatt före jul, men lite nytt tillkommer ju alltid. Men uppe i huset lyser fortfarande Betlehems-stjärnan, och alla ljusstakar. Den Betlehems-stjärna vi firade Trettondagshelgen på grund av, och som var så nyss som igår och förrgår. Den som ledsagade de vise männen, som förmodligen inte var tre. Men nu får såväl stjärnor som all övrig jul lov att plockas ner! Och på något sätt känns inte det så oävet heller. Om man nu kan säga så!