Skuggor och dagrar – ett så lustigt begrepp!

Och det dök bara upp i mina tankar – sådär! Nåja, det var när jag rensade foton och det dök upp några foton med skuggor. Skuggor är ju inte så svårt, men dagrar. Och så hör de ju som ihop. Kan inte minnas att jag hört dagrar för sig. Och egentligen vet jag inte hur mycket jag hört dem tillsammans heller. Ändå så fanns de där, begravda någonstans i mina tankar.

Fick över 8000 träffar då jag googlade, men måste erkänna att jag ändå knappast har förstått det. Det mest begripliga jag förstod var att dagrar är en böjningsform av dager. Och dager – vad är väl egentligen det. Hela dagsljuset eller bara gryningsljuset? Och dagrar – är det kanske plural? Men det känns lite mer som ett begrepp. Kanske betyder det att ljuset förökas, att det dagrar sig? Som det där bibelordet där det står att gryningens ljus ”växer i klarhet till dess dagen når sin höjd”. Men varför då tillsammans med skuggor. Så jag får nog släppa det. Värst vad man kan fundera på det som inte spelar någon roll – som egentligen! 

Fast det där med gryningens ljus, det står att den rättfärdiges stig är sådan. Och en sådan stig vill man ju gärna ha. Det spelar förstås roll, ganska stor sådan! 

Att välja väg…

Det fick man göra idag! Tog sparken till ICA, och det gick mestadels finfint. Om man valde vilket stråk man tog  vill säga. Lite småbökigt på ett par ställen, men så är ju livet!

Lätt att dra jämförelser här, och tror alla förstår vilka kopplingar jag tänker på. Såväl till det etiska och moraliska, som de rent praktiska vägvalen genom livet. Är med i ”Anta utmaningen”. Och där stod det i en av dagens texter – ”Jag vill lära dig och undervisa dig
 om den väg du ska vandra,
 jag vill ge dig råd
 och låta mitt öga vaka över dig.” (Ps 32:8) Tänk att få råd om vägen – och det dessutom av Gud själv. Det ni!

Det var som vårmilt i luften idag! Snön droppade från taket i snön nedanför. Där några av fjolårets fröställningar gör sitt bästa för att synas ovanför. Särskilt nu när snön sjunkit ihop så smått.

Så gör ock rhododendron, som troget bär kvar sina knoppar. Dem som sägs bildas under hösten, för att slå ut till våren och sommaren. Låt oss hoppas att det blir så! Och jodå, det är alldeles rätt! Jag tog en tur med sparken vid lunch, när vårmildheten var som allra bäst, och det droppade så trevligt från taket!   

Efter nattens hårda blåst, lyste himlen blå och klar. Och vackra skuggor bildades på taket, i det mönster som vinden skapat!

Enligt kyrkoåret är det kyndelsmässodagen. Kyndel sägs betyda ljus, men här är det förstås fråga om ett andligt ljus, kopplat till Jesus Kristus. Som lyser klart oavsett himlens färg, och hur starkt vindarna blåser…

För övrigt så har jag gjort en löktårta (läs lök och skink-), bakat ett amerikanskt kryddbröd och tagit några misslyckade foton. Tog bort dem direkt då de såg lite gråtrista ut, trots en strålande solskensdag. Märkliga saker som så kan hända. Men imorgon sägs solen lysa igen, så då tänkte jag fånga några glittrande istappar. Även om den största är borta. Dess fotominne får förbli grått, sedan häromdagen!

Jag har gjort lite mer förstås, men har som bara varit en vanlig dag i början av februari. En bra sådan dock! Och löktårtan blev god. Riktigt god faktiskt!