”Då smälter det frusna…”

”Han sänder sitt ord
 och det frusna smälter,
 han låter sin vind blåsa
 och vattnet strömmar…” Så fint uttryckt i Ps 147 i Bibelns Psaltare. Och de vackra orden dyker upp så lätt i tankarna, nu när isen och snön försvinner bit för bit, och marken under blir synlig. Det är så finurligt uttryckt också i Psalm 147. Det som sker i naturen vindlar sig så fint ihop med det andliga. Anden beskrivs ofta som en vind som blåser, och även som ett levande vatten. Som kan bryta fram och porla i en människas inre. Och göra så att det frusna tinar upp och smälter – inombords!