Tänk fortfarande blommar syrenerna. Delvis med stora vackra klasar, även om många nu börjat falera och hela marken är fylld av dess nedfallna vita blommor. Men fortfarande finns där också nektar för humlorna att hämta in. Även om de samlar hos flera andra, olika blommor. Och fortfarande luktar syrenerna jättegott. Även om de inte luktar lika starkt som förut! Och fortfarande finns de med på fotona, även om det inte är just dem man fotar längre. Som om de smyger sig med och inte så gärna vill ge upp… Och fortfarande älskar jag dem! Det kommer jag alltid, alltid att göra!
Nässlorna blommar…
Tänk jag har aldrig vetat att nässlor blommar så vitt och vackert! Trodde nästan det var en annan nässel-art vi såg häromdagen, där de bredde ut sig ute vid havet. Men nejdå, kunniga grannen visste att berätta att ”nässlor blommar vitt”. Där ser man!
Jo, jag såg det ju på riktigt också, och har sparat lite bildbevis. Konstaterar dock, som ofta, att det inte ser riktigt lika vackert ut på bild, som i verkligheten… Men hur det nu är med det, så tänker jag än en gång – tänk så väldigt mycket som man inte vet! Fastän det just här bara handlar om att nässlor inte bara bränns, utan också blommar vackert!
Längst in i hörnet ligger en igelkott…
Vildvinet växter till inne på gården! Längst inne i hörnet ligger en igelkott och sover. Den tittar upp och plirar lite mot mig. Sen blir den nog lite rädd och tänker smita, men lägger sig ner och sover igen. Jag pratar lite med grannen, och när jag kommer tillbaka är igelkotten borta. Nåja, kanske är den tillbaka senare eller en annan dag. Det brukar oftast komma någon så här på sommarkvällarna. Vallmon glöder gyllengul i kvällssolen. Och över framsidan av huset ligger det kvardröjande solljuset som ett milt sken. Jag dröjer mig kvar lite ute i trädgården. Det är nästan en för vacker sommarkväll för att gå in… Det sägs att regnet kommer imorgon – ett regn som vattnar jorden. Det luktar nyklippt gräs och syren.Jag älskar mitt sommarrike – mitt i dess enkla litenhet!
När prästkåp heter pestskråp, och dessutom är en Bergenia
Tänk jag har alltid trott att de heter prästkåp. Sen får jag lära mig att det är pestskråp de heter. Och inte nog med det! Det är inte ens dem vi har i trädgården, utan Bergenia. Och tur är väl det då någon visade ett foto på vilka de verkliga pestskråparna är. Har sett jättefält med dessa jätteväxter ute i naturen. Enbart att par tre stycken sådana hade varit för mycket i vår lilla trädgård. Men tänk ändå så säker jag har varit i så många år att vi haft en växt som heter prästkåp i vår trädgård. Som inte heter det utan något annat, och som dessutom är en helt annan växt. Undrar hur många liknande misstag man vandrar omkring med i livet – och tror sig ha rätt? Till och med ganska säker på sin sak…
Att fota syrener…
Varje år är det likadant! Jag fotar dem när blommorna knappt börjat synas när knopparna är gröna… När det börjar skymta lite vitt… När de är halvutslagna,och nästan utslagna… Och sedan när klasarna hänger där med fullt utslagna blommor. Kan som aldrig få nog av foton. Men det ska vara från egna syrenen förstås! Sen under vintern tar jag bort de flesta av fotona, sparar bara några som jag tycker särskilt mycket om. Och sen när våren och försommaren kommer så fotar jag den på nytt…. De blommar ju hur som helst över så fort – tyvärr!
Vi planterar och vattnar…
Äntligen fick de komma i jord! Var ett tag sen vi köpte dem, men var lite rädda för kalla nätter, Och så skulle vi komma oss iväg och skaffa något de kunde planteras ihop med! Kände nästan hur de började längta, och ja, det syntes på dem också… Men nu så hoppas vi de ska må bra, samt övrigt vi köpte och planterade också. Som de här båda exempelvis… Vi planterade lite var, och jag tänkte på så sant det är vad Paul skrev i ett av sina brev ” Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.”(1 Kor 3:7) Vi planterar och vattnar, sår också ibland. Men det är bara Gud som kan ge liv åt växten – såväl i det andliga som i naturen!
Svala, sköna Umeå…
Så glad jag inte befann mig i Oskarshamn igår! Såg vilket förfärligt väder de haft – 28+C! Tacka vet jag svala, sköna Umeå, där gullvivor och pärlhyacinter fortfarande blommar nedanför ännu inte utslagna syrener. Där konvaljerna fortfarande knoppas och ormbunksbladen inte riktigt vecklat ut sig helt… Nog lär det bli värmebölja här också (som vanligt är) men jag hoppas den dröjer. Länge än…
”Mellan hägg och syrén…”
Mellan hägg och syrén brukar det heta! Och lite åt det hållet är det väl nu, men inte riktigt. Häggen börjar just blomma, och syrénen är en bra bit på väg. Lite efter häggen blommar de nog, men någon tid där emellan lär det knappast bli. Så sorry alla skomakare, semestern får kanske stå inne i år, om man nu skulle gå efter det! Själv är jag glad för ögonblicken, och den tid som är inne just nu! I häggens och den knoppande syrénens tid… …Och allt annat vackert som finns där bredvid!
Att våga – fråga…
Det här med att gilla olika, och att våga fråga etc…
Sökte egna foton på vadarfåglar till en artikel. Och hittade några tillsammans med en udda typ. Underar lite om det var så här den tänkte och kände. Eller om den frågade och fick ett nekande svar? Eller… Kanske fåglar inte tänker alls! Men tycker faktiskt den ser lite ledsen ut på andra fotot! Efter att ha sett lite nyfiken, och kaanske lite förväntansfull ut på första. Fast kanske fantiserar jag lite mycket ibland…