Av sig självt…

”Ty liksom jorden
låter sina växter spira fram och en trädgård
låter sin sådd växa upp, så skall Herren Herren
låta rättfärdighet och lovsång växa upp…”

Tänker ibland på de här orden i profeten Jesajas bok (Jes 6:11), när jag ser vår trädgård, och hur växterna växlar allt eftersom. Trots sin litenhet – och karga jordmån – bjuder den på så mycket, och det mesta är sådant som kommer år efter år. Allt som behövs är lite ansning och dyl…  

Tänker att det kanske är lika med mitt hjärta att rättfärdghet och lovsång kan spira och växa upp där som av sig självt. Beror förstås på om jag håller mitt hjärta öppet och fritt så inget ogräs tar fäste och förtränger lovsången i mitt inre. Och att jordmånen får vara den rätta. ”Av sig själv ger jorden gröda…” sa Jesus då han talade om säden (Mark 4:28). Men då måste förstås sådden vara den rätta. Det finns mycket att tänka på och begrunda, den saken är säker!