Solblänk i morgonkaffet…

Jo, jag vet! Det är några timmar sedan nu som solen lyste in och blänkte i morgonkaffet.  Och sedan den under förmiddagen förgyllde sommarens kvardröjande rosenknoppar, och spred sitt röda sken bland de gulnande löven i björkarna på andra sidan gatan. Sen fortsatte den lysa när jag vandrade kring bland kottar och löv i söndags-eftermiddagens varma, avslappnande glädje! Himlen var alldeles blå – det är den inte längre. Men ljuset och värmen som solen spred ligger kvar som en mjuk och varm ton inom mig. Och jag kan fortfarande nästan känna och höra höstlöven prassla under mina fötter…